Lägga sig i tid??
Nä, nu får vi skärpa oss.
På morgonen känns det som om man vaknar av en pistol mot tinningen (har sett för mycket på våldsamma serien 24) när väckarklockan ringer. Det enda man tänker på är när nästa chans att sova kommer. Sedan skärper man sig ändå (viftar bort tanken på att väckning är ett mordförsök) och klarar frukost och transport till tåg och annat. Så är det förmiddag och den där konstiga känslan kommer - är jag sjuk eller är jag bara sömning? Förmiddagskaffe. Hanka sig fram. Tågresa hem, kanske lite sömn mellan Vårgårda och Herrljunga, men det ska ju jobbas också. Någon gång. Det är på tåget man har chansen, för där kan man varken förledas av telefon eller internet (tåg, då snackar vi inte x2000 buisnessclass - vi är studenter!).
Sedan kommer eftermiddagen, och man har att välja på att lägga sig och sova och vakna i bäckmörkret, när det ändå snart är dags att lägga sig för natten (förespråkar min man, jag tycker det är hemskt), eller hålla sig vaken och lägga sig tidigt istället (förespråkar jag). Det blir som jag vill; joggingtur i dagsljusets sista strålar, och sedan ska vi lägga oss, nästan på en gång!! Visst! Men det är nu något händer. Man kommer igång igen. Spänningen från 24, kvällsfikat, prata om dagen, mysa, vara hemma, sitta i soffan, kolla runt på datorn, skriva på bloggen, ringa några samtal, fixa för morgondagens matlådor... Ingen tanke på att lägga sig. Ingen alls. Och så blir det som ikväll. Ingen sömn före midnatt. Och hur mår man imorgon tro?? Vi får väl se...
God natt
På morgonen känns det som om man vaknar av en pistol mot tinningen (har sett för mycket på våldsamma serien 24) när väckarklockan ringer. Det enda man tänker på är när nästa chans att sova kommer. Sedan skärper man sig ändå (viftar bort tanken på att väckning är ett mordförsök) och klarar frukost och transport till tåg och annat. Så är det förmiddag och den där konstiga känslan kommer - är jag sjuk eller är jag bara sömning? Förmiddagskaffe. Hanka sig fram. Tågresa hem, kanske lite sömn mellan Vårgårda och Herrljunga, men det ska ju jobbas också. Någon gång. Det är på tåget man har chansen, för där kan man varken förledas av telefon eller internet (tåg, då snackar vi inte x2000 buisnessclass - vi är studenter!).
Sedan kommer eftermiddagen, och man har att välja på att lägga sig och sova och vakna i bäckmörkret, när det ändå snart är dags att lägga sig för natten (förespråkar min man, jag tycker det är hemskt), eller hålla sig vaken och lägga sig tidigt istället (förespråkar jag). Det blir som jag vill; joggingtur i dagsljusets sista strålar, och sedan ska vi lägga oss, nästan på en gång!! Visst! Men det är nu något händer. Man kommer igång igen. Spänningen från 24, kvällsfikat, prata om dagen, mysa, vara hemma, sitta i soffan, kolla runt på datorn, skriva på bloggen, ringa några samtal, fixa för morgondagens matlådor... Ingen tanke på att lägga sig. Ingen alls. Och så blir det som ikväll. Ingen sömn före midnatt. Och hur mår man imorgon tro?? Vi får väl se...
God natt
Kommentarer
Trackback
