Skolan gör en ödmjuk

Jag beundrar alla lärare, särskilt de som jobbar med små barn.

När jag kom i morse låg en lärare i brottningskamp med ett barn som inte ville vara med. Den här läraren är verkligen kanonduktig och snäll. Hon var så vänlig mot barnet, men barnet ville så fruktansvärt gärna inte vara med! Ingen lätt situation!! Sedan drog samlingen igång. Att inte läraren var tvungen att gå till vilrummet efter dusten är ett under. Något barn räcker upp handen och berättar att han blivit skjuten från någons trädgård av ett slags leksaksvapen. Och så är diskussionen igång - alla har någon erfarenhet av olika slags vapen och vill berätta! Gulp. Och sen - kommer jag och ska fråga om taktart! Kunde känts mer motiverat om jag säger så... Men trots att olika saker man ska lära sig kan kännas så avlägset ibland, tror jag det är viktigt att lärare försöker hålla kvar i sitt uppdrag.

Hehe, ser just en motorcyklist från fönstret som har stannat för att fotografera fåren, och kanske körbärsblommen, i hagen utan för vårat. Han/hon ser ut som svarte riddaren. Alla smälter för körsbärsblommen. Så här ser den ut idag:
image293

image294

och här är en bild jag tog på väg till intervjuerna

image295

Nu dags att sticka iväg och smaka rabarberkaka.


Kommentarer
Postat av: Ulrika S

Hej, nu har jag ju inte koll på hela ditt forskningsupplägg (så förlåt en förnumstig kommentar ;-), men du verkar jobba med intervjuer där barnen själva ska återge något. Varför gör du inte experiment? Typ låter dom slå med en penna i bordet i den takt dom uppfattar. Alltså, din forskningsfråga är väl i och för sig inte OM dom lär sig utan HUR dom lär sig och då kanske det inte är befogat med experiment. Men är det inte väldigt svårt att få barnen själva att kommentera detta?
/Ulrika

2008-05-07 @ 11:21:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0