Inga träd idag
Jag sitter på ett bibliotek i Göteborg och stirrar hålhögt ömsomnt ner i en text som jag ska opponera på imorgon, ömsom in i en tegelvägg rakt framför mig. Nu är det storstad och seriöst yrkesliv som gäller.
30 minuter försenat tåg. Möte med forskargruppen om vår bok som snart är klar. 5 forskare som ska underteckna samma bokmanus = intressant erfarenhet av samarbete... Indisk lunch, mycket god och prisvärd.
Inspirerande möte med forskarkollega med upprättande av massor av nya arbetsuppgifter som jag tar med mig hem till träden, dagsljuset, promenaderna, tv-soffan, jack bauer i 24, vetevärmaren, julpyntet....
Längtar hem ända sedan igår, när jag ännu inte hade åkte iväg.
PS. Igår var jag på besök på skolan där jag tidigare jobbade som lärare. Det gjorde mig varm i hjärtat. Gymnasielärare var ett underbart jobb. Tonåringar som står i attitydstinna kläder och kaxiga snedluggar och övar luciasånger och några fixar att lägga en stämma. "Änglarna ger oss hopp och frid, sjunger om fred på vår jo-o-ord..." Det är så fint att man vill gråta! Hur kunde jag lämna det för forskning?? (Jo, egentligen vet jag... det är tjatigt att rapportera frånvaro på dem som jämt skolkar, och jobbigt med alla som blir sura över bytygen, och stressigt med 8 parallella kursen, 150 elever och en flummig rektor... men när väl ögonen möts och man får till det där frasslutet som man har övat 100 gånger och alla är med och gör MUSIK samtidigt, då, då!)
Andra bloggar om: gymasielärare, forskning, hemlängtan, musik
30 minuter försenat tåg. Möte med forskargruppen om vår bok som snart är klar. 5 forskare som ska underteckna samma bokmanus = intressant erfarenhet av samarbete... Indisk lunch, mycket god och prisvärd.
Inspirerande möte med forskarkollega med upprättande av massor av nya arbetsuppgifter som jag tar med mig hem till träden, dagsljuset, promenaderna, tv-soffan, jack bauer i 24, vetevärmaren, julpyntet....
Längtar hem ända sedan igår, när jag ännu inte hade åkte iväg.
PS. Igår var jag på besök på skolan där jag tidigare jobbade som lärare. Det gjorde mig varm i hjärtat. Gymnasielärare var ett underbart jobb. Tonåringar som står i attitydstinna kläder och kaxiga snedluggar och övar luciasånger och några fixar att lägga en stämma. "Änglarna ger oss hopp och frid, sjunger om fred på vår jo-o-ord..." Det är så fint att man vill gråta! Hur kunde jag lämna det för forskning?? (Jo, egentligen vet jag... det är tjatigt att rapportera frånvaro på dem som jämt skolkar, och jobbigt med alla som blir sura över bytygen, och stressigt med 8 parallella kursen, 150 elever och en flummig rektor... men när väl ögonen möts och man får till det där frasslutet som man har övat 100 gånger och alla är med och gör MUSIK samtidigt, då, då!)
Andra bloggar om: gymasielärare, forskning, hemlängtan, musik
Kommentarer
Trackback
