Träd är vackra

Oj, vad lite blogg det blir nu på sommaren.

Just nu diggar jag den här http://www.youtube.com/watch?v=_jLGa4X5H2c

och nu ropas det att matsäcken är packad för att sticka till stranden.

Tog fram en av de ogjorda tentorna i morse och kollade igenom. Det var så skarpt skrivet att min semesterhjärna formades till ett stort frågetecken. Que? Har jag tänkt ut det här?? Urk. Inte konstigt att man man måste kyla av sig på sommaren för att inte hjärnan ska kollapsa. Är det verkligen så där man håller på när man doktorerar? Ja, ja... får fundera vidare över en klarbärskaka vid Flämsjön.

Take it soft.

Fest och fyrverkeri! Igår gick jag in på sista intervjuen. Åh, vilken känsla. Av att det kommer ta 100 år att analysera allting nu... men, men, ett senare problem. Jag kände mig så befriad att jag föreslog min man att vi skulle åka till grannstaden och fika. Haha. Vilken revolutionerande idé. Som en restresa till solen, fast billigare :-)

I alla fall, nu på sommaren är det ett stort undantag. Tänk hur otroligt off jag har blivit. Läser inga modebloggar. Har ingen aning om vad som är sommarens måste på rean och när och var Blondinbella åt sin senaste ceasarsallad. Inga latte på stationen. Inga matlådor. Inga skyltfönster. Använder visakortet en gång i veckan, när vi handlar mat på coop.

Känns behagligt.

Köpte idag förresten en saftig extern hårddisk för att säkerställa min nu 11-gig-stora trädbildsamling. Och på onsdag ska jag hämta ut min lilla vita macbook som varit på reparation.

Hejsålänge

Natt efter natt ligger jag sömnlös nu förtiden. Tragiskt. Är det inte för att jag lyssnar på regnet så är det för att jag tänker på avhandlingen. Just det, precis det man inte ska göra på semestern.

Min specialite i livet har varit att jag haft en förmåga att pressa mig i olika lägen (tränar långdistanslöpning...). Jag minns en gång när pappa och jag gjorde en cykelsemester till Halmstad. Vi cyklade 14 mil i stormvarning (motvind, självklart) med packning den första dagen. Och 11 mil andra dagen. När vi kommit till Ulricehamn, 2 mil från vandrarhemmet där vi bokat rum första natten, då hade jag såna muskelbristningar i låren att jag inte kom upp på cykeln utan att kliva på en sten, som ett litet trappsteg. Men det var bara att hasa vidare, jajamensan. Jag var 14 år tror jag. Det kan till och med ha variat så att pappa fick bära upp mig för trapporna på vandrarhemmet. Åh, vad roligt vi hade. Andra dagen brände jag mig i solen så jag blev helt tjock av nässelutslag av överhettning. Lika glad var jag för det. Vi gjorde ju ett hjältedåd.

Men nu??? Jag har inte fått iväg tentorna, jag har gjort 15 av 27 intervjuer. När ska jag komma igång att pressa mig? Det måste vara omöjligt att skriva en avhandling utan att lyfta sig själv i nackskinnet? Hallå!? Var är den gamla fina glädjen över att ta i så man spricker? Måste hitta den. Det bestämde jag mig för i natt. Så nu, måndag - onsdag, det ska ändå regna, då ska jag baske mig få bukt med de där intervjuerna. Min man har semester. Han kan hjälpa mig.

Ett gott tecken är att jag tagit fram en pärm och börjat sätta in lite papper från datainsamlingen i. Kontroll - på väg tillbaka.

Fast i eftermiddag hinner jag inte jobba, för då ska mamma och jag koka svartvinbärsjos. Det är faktiskt också jätteviktigt.

Kram kära bloggläsare!

De här punkterna tycker jag är viktiga på semestern

• att slippa pressa sig till att läsa massa forskningstexter varje vecka som man dessutom ska förbereda insiktsfulla frågor till (man läser texten och tänker "fattar inget", men man kan inte fråga "vad handlar texten om" utan man ska fråga t.ex. vems perspektiv anläggs? hur relaterar detta till hållbar utveckling ur ett socialt och ekomoniskt perspektiv? vilken språksyn är underförstådd? är forskningsfrågan rätt ställd utifrån det teoretiska perspektivet?)
• att slippa ställa veckarklockan
• att gå och lägga sig och sova när man vill, helst ett par gånger om dagen
• att alltid kunna säga "javisst" om någon ringer och vill fika
• att inte ha mer än en programpunkt om dagen
• att känna att man orkar kolla i en receptbok och prova något nytt, för det måste inte gå snabbt och lätt
• att få göra en sak i taget och inte göra upp någon ansträngd priorieteringslista

Detta är semster. Detta är uppfyllt. Och då finns inget principiellt hinder för att nu dra på hörlurarna och köra igång den femtonde intervjun och börja skriva. Jag längtar SÅ tills det är klart. Då ska jag göra världens bästa och intressantast analyser som får alla att häpna!

Fick tips idag av en kompis. "Fake it til you make it." Alltså, låtsas att du är där tills du är där! Grymt bra idé.

Nej, det är bara en ambitiöst facklig idé att doktorerande är som vilket jobb som helst. Det är det inte. Inte för mig i alla fall. Att arbeta 8 timmar om dagen är för mig en helt orimlig utopi. (Fast det är det jag har betalt för.) Och när man då såsar omkring på 2-4 timmar om dagen, då blir det himla konstigt när man ska ha SEMESTER.

Åh, det är så viktigt att komma bort från jobbet, säger alla. Alla som jag säger till att jag har 4 veckors semester i juli blir så glada och nöjda och säger att det är jättebra. Men, själv känner jag mig skitstressad. Med mitt 2 tim /dag - tempo hinner jag ju aldrig färdigt. I morse, efter ännu en sömnlös natt då jag kände mig urdålig, konstaterade jag att min lösning kanske är att fortsätta med 2 tim /dag, och skita i den där helt överskattade semestern. Blir det vackert väder lägger jag mig på närmsta brygga och solar, var så säkra, men någon liten timme på kvällen kan jag fundera på avhandlingen. FÖr mig är det inte jobbigt. Det är det där vanliga som är jobbigt.

Nu provar jag att tänka såhär, så får vi se om jag sover bättre??

Semster när det är dåligt väder, det är förresten bara deprimerande. Nu är det ju så kallt att man inte ens kan sitta ute och fika längre, om inte termobyxorna åker på. Och pelagornierna ruttnar i regnet. Blä.

Nej, jag är nöjd med min nya modell. Ständigt lugn och slö, men aldrig helt dö! :-)

Andra bloggar om: semster, doktorera

Drygt 7 och en halv av 27 är klara. Det känns oändligt, men det är det inte.

Obehagligt nog har ett minne av två oinlämnade tentor tonat upp sig vid horisonten. Sista veckan innan semestern. Suck. Idag sa jag till min man att när det har blivit semester ska jag inte säga en enda gång "nej, nu måste vi gå upp". Det är pressandet av sig själv man måste bort ifrån!

Nu lagar han köttfärspaj. Om 10 minuter kommer vårt lilla band hit för rep. Två konserter nästa vecka (på semestern).

Kram i regnet.

...not.

Bakar istället. Mums.

Men nu funderar jag på att ta tag i det som måste göras till imorgon. Klippa ihop en film från några intervjuer som vi ska ha på en presentation nästa vecka. Otroligt. Vem kommer orka lyssna? Jag har lagt den här bilden på powerpointens första blad, passar väl bra...

Tre extremt sovande hästar.

Ulrika S... bada på arbetstid... eh, känner mig träffad. Vi ska dessutom få löneförhöjning läste jag idag. Retroaktivt på junilönen. Hm, när den utbetalningen kommer, då ska jag skärpa till mig.

...började med att en arg man kom fram och skällde och svor på oss när vi parkerade bilen. Jag blev så ledsen att tårarna forsade hela vägen till Falköping. Sen fick jag lyfta på solglasögonen och försöka torka mig så jag skulle se något, för jag skulle sätta ihop en powerpoint till dagens presentation på doktoranddag. Jag blev färdig i höjd med Partille. Presentationen gick bra. Men konsekvensen av morgondagens insidient är att vi inte längre får parkera gratis. En endaste liten förmån har vi, och den är nu borta. Svordom.

http://www.sr.se/cgi-bin/p1/kanalarkiv.asp?ProgramId=1165&NrOfDaysInArchive=7

Tankar för dagen, klicka på dagens - 26 maj, 2008, 6:50.
Om mörkret inom oss, och i synnerhet inom ungdomar. Jag blev väldigt gripen, för jag är fortfarande lite kvar i föreställningen som jag såg mina gamla elever göra förra veckan.
Poängen här i radiosnutten var att mörkret inom oss är materien som håller ordning på galaxerna...fint. Det finns ju en del mörker...skönt om det inte bara är förgäves.

- - -

Ok, konferensens 5-i-topp

• huvudtalarens första tal, som vi missade till hälften, men som innehöll en mycket klargörande förklaring av själva teorins utgångspunkt. Bra. Det tar tid att fatta, och jag var glad att få återvända till lite basic nu. Det var rätt läge för mig, även om en del kanske bara tänker att de har hört det 1000 gånger förut.
• capuccini på uteservering utanför Domus, väldigt god, och ett ögonblick av lättsamhet
• hotellrummet! jättefint och trevligt
• att jag inte var så gräsligt nervös i förväg, tyder på viss rutin
• när vi på kvällen satt på uteservering och jag konverserade någon från sydafrika som var glad och trevlig, och det började cruisa förbi raggarbilar i sköna färger och med hojtande, öldrickande, jeansjacksklädda, infödda skåningar i. Blev värsta tursistgrejen. Yes, this is very typical sweden...you shoud take a photo...och på sydafrikanens facebooksida ligger nu 30 suddiga bilder på raggarbilar från torget. Det kommer med på topplistan.

(snor två bilder från hans facebook, hoppas det är ok)

Chockerna hoppar jag över. Det är ju mest elakagubbenchocken som gjorde en teorichock genom att påstå att små barn inte kan lära sig något (de utvecklas bara). Då blir förskole-lärare i så fall ett tämligen överflödigt yrke... Och, vem säger att barn börjar lära sig när de är 7 år. Om vuxna vill hjälpa barn att lära sig så prackar de bara på barn vuxenkunskap - nästan som ett övergrepp - så, lära sig kan man först få göra när man är vuxen?? Och när är man det?
- - -

Idag är det segt som klister. Ikväll måste jag åka till Gbg, och dessförinnan helst skriva en tenta. Jag går omkring som en sjukling, sover på soffan, hänger tvätt i trädgården, tittar på humlen som växer och andas tungt. Det är nog dags för lite fika.

Kram kära läsare.

...då var det en riktigt rolig dag.

En behaglig dag idag. Började med packningen inför skåneresan det första jag gjorde imorse. Det ska baske mig inte bli panik i sista minuten den här gången! Nu plockar jag fram rutinen.

Kolla mitt inplastade manus!! Hehe, ifall det börjar regna eller nåt...

Ihopknutet med ett vitt sidenband. Och i manuset står typ
Welcome to our presentation.
Hahaha! Very high level.

Det behagliga är att jag inte behöver lämna hemmet förrens ikväll då vi ska på teater, och att min man maskar på sin praktikplats och kom hem tidigt idag. Kaffe med chokladkakan i trädgården. Vilsamt. Ingen sol, men mycket fågelsång.

Önskar er däreute allt gott också.
Kram. 4:50 går tåget.

Medaljens framsida: Jag har i alla fall gjort det för sjätte gången; sprungit Göteborgsvarvet, och jag var i mental balans hela tiden. Ingen träningsvärk idag, bara allmänt ont.

Medaljens baksida: Jag ORKAR INTE göra grejer på helgerna. Jag måste vara hemma, det funkar inte annars, jag vet det, men jag har nästan fobiskt svårt att ställa in saker jag väl har sagt att jag ska göra. Mot alla, alla odds, tårar, sömnlöshet, trötthet, så biter jag ihop, packar matsäckskorgen och drar iväg till tåget. För fjärde gången den här veckan. När det då visar sig att det inte finns tillstymmelse till sittplats, mer än mitt i gången mitt i vagnen, då är det bara att sluta ögonen och försöka stänga av allt och - som vi brukar säga i vår familj - hasa vidare. Det går att äta pastasallad även då man sitter ihopkrupen till en liten boll på ett tåg och folk påväg till tågtoaletten, också löpare som dricker vatten hela tiden, hela tiden kliver över en. Jodå, det går.

Och efteråt, som jag mådde illa! Fy. Vi fick åka till vårt nödövernattningsställe och sova där. Nu är det bara hasa vidare idag också, hemma igen efter ännu en härlig tågresa. Storhandla, städa, sätta kameran på laddning för morgondagens datainsamling och fundera över vad jag ska skriva på hemtentan. Jag har kommit på en rubrik; Prövning av en ickedualistisk tanke om musikens mening. Intellektuellt va'!? ;)

Andra bloggar om: göteborgsvarvet, hemtenta

Mogen pop - äntligen. För oss lite äldre har det verkligen funnits ett tomrum att fylla. Och då menar jag inte ett tomrum efter ett fjuttigt pojkband, nej, utan en supergrupp, bestående av tre föredetta såpa-musik-stjärnor. De ska göra MOGEN pop, inte bara lanseras med sitt utseende, nej nej, och de har redan släppt en singel, med en 90-talscover.

enligt aftonbladet
"Håll i hatten, Musiksverige.
För här är ?supergruppen? E.M.D ? som ska lägga landet för sina fötter."
"vi vill locka de äldre också. Vi ska göra mogen pop"

Hörde dem intervjuas på radio härom morgonen. Verkligen ett jättehärligt grabbgäng. Go EMD! Ni kan bli nästa GES (glennmark, orup(eriksson), strömstedt).

Andra bloggar om: chock, emd

Läste just på Perrellis blogg att hon är ute och promotar sig själv inför eurovison. Good for her.

Funderade vidare på om jag inte borde promota min produkt lite bättre. Va, vilken då?? undrar ni! :-) Jo, jag har ju precis varit med om att komma ut med en bok. Komma ut som författare så att säga. Här kommer en lagom anonym bild på mig och boken.


Och pr-turné är faktiskt inbokad. Vi kommer ta bussen till Borås om ett par veckor och föreläsa om denna gula skapelse. Glamour! Hm...funderar på vad jag ska ha på mig då. Kanske den här?

Äh, vi får se, sista ordet är inte sagt om klädvalet, och inte om innehållet i presentationen heller. Men någon fräsch powerpoint ska vi nog få ihop. Med lite glitter.

(Usch, jag slår upp och läser lite i boken och får en klump i magen. JAg fattar inte ens själv vad jag skrivit. Blä. Hoppas inte Charlotte känner så för sin låt, det gör hon nog inte.)

Andra bloggar om: charlotte perelli, forskning, glamour

Igår var det handledaren som glömt att läsa, idag var det doktoranden själv som glömde att gå till föreläsning. Verkligen flummigt. Vi är bara några få i forskarmiljön, vi sitter alla i samma korridor. I ena änden sitter jag i ett rum och har huvudvärk och vill låtsas som jag inte finns, i andra änden sitter de andra och lyssnar på en inbjuden gästföreläsar i en kurs jag går. Hur lyckas jag? Pinsamt.

Jag klagade på tåget igår. Då skulle ni sett idag. Jag fick sitta på golvet!!! och titta på alla svettiga människor som sover eller pratar i mobil. Ännu värre.

Nåt positivt? Nepp, inte i dag heller.

Andra bloggar om: tåg, pendla, föreläsning, studera

usch, jag missköter bloggen! Om man nu kan göra det. Var är mitt forna nitiska bloggjag?Andra bloggar om: mobiltelefon, offentliga rummet, gnäll, tåg, pendla

Hej

Ångest hade jag uppe som tema häromsistens, appropå Carolina Gynnings krönika där hon listade sina bästa tips för att bota den. Nu vill jag efterlysa en bra lista med tips på hur man inte bara blir ångestfri, utan en slät och jämn och fin människa utan en massa brutala kast, ärriga känslor, skakiga dagar och våldsamma utbrott. Tänk hur fint det måste vara för de som är så där jämna och släta att skriva en avhandling. Tänk... mm... lyckos de.

good night.

Enligt MÅSTE i sommargarderoben gäller batikmönster, för den som inte visste!

Den här tröjan tror jag att jag köpte i något marknadsstånd? eller fick jag den i present? när jag var ca 14 år (18 år sedan - gulp...). En dag när jag bar den tillsammans med ett par vita shorts, det minns jag säkert var på ett läger, så fällde tröjan hälften av sin färg när det började regna. De vita shortsen blev oigenkännliga och fick nog sluta sina dagar där och då. Men t-shirten har jag sparat. Batik måste ju bara komma tillbaka någon gång - och jo, tiden är nu.

Inför handledarträff och sedan tjejfikakväll:


Men. Annars måste jag säga att idag hatar jag alla tankar på att vara doktorand. Det är så fruktansvärt jobbigt att alltid behöva vara så grymt seriös så fort man ska jobba. Jag orkar inte. Jag tittade på en av mina filmer idag, utan att transkribera. Och sedan gick jag ut och satte mig på altanen och låtsades att jag satt och tänkte på filmen för att komma på vad det är som är intressant med den, och vad jag kan skriva om. Men sanningen var att jag bara läste gårdagens aftonblad. Jag tänkte inte ett skit på filmen. Usch för forskning.

Andra bloggar om: batikmönster, batik, mode, doktorera

1,5 timme försenat tåg, fullsatt, obekvämt och långsamt. Tilltagande ont i halsen. Misslyckad med allt. Dålig engelsk text, dåligt refererat, dåliga framtidsutsikter, dåligt, tråkigt, skit, otillräckligt, oflyt, dåligt......

Lite tankar i spåren efter det fruktansvärda mordet.

Läste aftonbladets alla femtielva sidor om mordet igår. Ni vet, sidan 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11 osv. Den mening som jag blev lämnad med, som ett getingstick där getingen inte får med sig gadden, var den där det stod 'han kallades nollan'.

Detta är ingen psykoanalys av en hobbypsykolog, det är egna tankar som har vandrat. Men såhär vandrade de:

Vi skulle tända ett ljus för flickan. Det är den hemskaste av hemska händelser som hänt. Ett Oskyldigt Barn. Det är ofattbart, men ändå på något lätt att ta till sig. En gemensam triggare till allas vår sorg som vi bär på. Det stämmer med vår gråt. Men jag tänkte vidare på han som kallats nollan. Jag vet ju inget om honom, mer än att han drack en fanta, att han var stammis på något hak, att han körde långtradare, 'att han hjälpte allt och alla', att han är en mördare, att han kallades för nollan i skolan.... så jag tar dessa lösa bitar och kopplar ihop de med andra människor som jag mött. Som i och för sig inte är mördare. Men, jag tänker att för den som är en nolla i andras och sina egna ögon, kanske samma smärta som finns för flickan nu, funnits utsmetad i ett helt 40-årigt liv.

Jag tänkte att nästa vecka kanske vi kunde mass-sms:a runt, och blogga om, på alla inflytelserika modebloggar, att vi ska tända ett ljus för alla som kallas nollan. Eller, varför skulle vi göra det? Vem hjälper det? Vi kanske kan bli vän med var sin person som fått bli kallad nollan. En god vän. Eller i alla fall säga till någon i vår närhet att den är bra på något.

Sen går mina tankar till några andra också. DESSA KAN HAN OCKSÅ HA MÖRDAT, står det i tidningen, och alla försvunna flickor från 80-talet och framåt är på bild. Obeskrivliga smärta som ligger i deras historier, och för deras familjer. Men inget är så - förlåt - medialt 'rätt' som en våldtäkt på öppen gata och en bortrövad ung flicka. Det är så hemskt och förövaren är så ond. Nu tänker jag på de kvinnor som i sina hem, i kanske 5, 10 eller 20 år blivit slagna, hotade, kränkta och våldtagna, kanske varje helg? Inte på öppen gata, utan HEMMA. Något som ingen sett och som ingen vet, men som inte försvinner. Vi tänder ett ljus för alla dem också.

Andra bloggar om: engla, 42-åringen, stjärnsund, media, aftonbladet, mord, sorg, våldtäkt, kvinnomisshandel, tänd ett ljus