Nu också på MySpace
Hej alla mina kära läsare
Det här blir bara bättre (värre?) och bättre. Nu har jag etablerat mig som artist på MySpace också.
(ser att jag stavat fel i namnet - otur! - för det är ju själva adressen)
Snart kommer du att kunna höra några av mina låtar där. Jo, jag skriver låtar också. Det är dikter av Emily Dickinson som jag tonsatt. Medan vi väntar på att låtarna laddas upp på sidan kan vi komma i stämning genom att läsa en dikt (du får själv läsa högt):
When Night is almost done -
And Sunrise grows so near
That we can touch the Spaces -
It's time to smooth the Hair -
And get the Dimples ready -
And wonder we could care
For that old ? faded Midnight -
That frightened ? but an Hour -
And Sunrise grows so near
That we can touch the Spaces -
It's time to smooth the Hair -
And get the Dimples ready -
And wonder we could care
For that old ? faded Midnight -
That frightened ? but an Hour -
Jag tycker dikten är speciell. Jag tänker ofta på det, att det är dags att släta till anletsdragen och fundera över hur man kunde vara så full av oro, midnattstimmen varade ju bara 1 timme. Det går alltid över! Det var väl ett tröstens ord så här på söndagen!?
What else? Läst något i kurslitteraturen ännu? Nepp. Men dagen är inte slut ännu.
Kram till just Dig
(speciellt Dig kära kusin, om du tittar in - du är den enda som känner till denna omistliga blogg)
Söndagseftermiddag
Och leve hösten. Vilken underbar årstid det är. Idag har vi varit ute och ridit bland löven. Möjligen duggade det lite, men det var inget som störde. I skogen är det precis lika vackert oavsett väder. Hästarna var exemplariskt snälla. Jag rider nu en 3-årig fjording som jag red in i somras (se det på film: http://www.youtube.com/watch?v=BGA402wm33c). Idag tränade vi på att hon fick galoppera först. Tufft gjort av henne som är yngst i flocken att våga leda "tåget".
Väldigt vad positivt allt har varit idag när jag tänker efter. Vi har haft middagsgäster också. TIps; köp aivori-ris och gör risottoreceptet som står på paktet. Lätt, gott och festligt.
Till sist: 2 unika besök på bloggen igår, förutom jag själv. Va´!? Inte illa, eller hur!? (Men egentligen - hallå - vem orkar läsa alla ofattbart ointressanta privata bloggar? Vad kommer denna trend sig av? Tänk om man skulle gå runt med ett nyhetsbrev till alla sina grannar och lägga i deras brevlådor. Hej! Idag har jag provat ett par ecco-skor och bakat en äpplekaka. Varför skulle det bli mer intressant för att det står på webben? Ja, ja. Det är väl någon demokratisk demonstration över att det faktiskt GÅR för vem som helst, att publicera sina egna ord. Men det har blivit viktigare att publicera än att läsa kanske? Och då blir det inte så mycket skön bekräftelse för var och en i alla fall.)
Kram, du eventuella besökare som orkar läsa. Stor kram! Lämna en hälsning så lovar jag att läsa om Dig.
TV-kvällen
Har sett på Babbens program ikväll. De två förra avsnitten var jättekul, ikväll var det sådär. Men det snackades blogg i alla fall, och tydligen ska man blogga 6 gånger om dagen. Visst - inga problem. Men, hur får man åtminstone sex besökare på bloggen? Snälla, om du läser detta, ge mig tips!
Babben följdes upp med TV-serie på DVD. Perfekt: ingen reklam, går precis när man vill. Vi har kört igång 24, säsong 1 (jag vet, lite sent...). Toppenserie. Hon Jamie, är hon förbild för Lisbeth Salander tro?
Och utvärdering av dagens forskning:
Till slut har jag faktiskt fått ihop 10 sidor på engelska om forskningsetik. Helt ok. Det blir 3 arktiklar (forskning om hur pojkar i åldern 6-8 år konstruerar maskulinitet med forskningsmetoden fokusgrupper) + 10 sidor ur en bok på 6 arbetsdagar. Imponerande? Not.
God natt alla obefintliga läsare.
PS. Nu kallas jag Bloggis.
Plötsligt händer det
Är det semester? Är jag sjukskriven? Är jag arbetslös? Vad gör jag egentligen?? Jag har gått hemma i över en vecka nu. Jag ägnar mig åt en blandning av; ingenting, städa runt, fixa lite i trädgården, glo på såpor, NÖRD-surfa, tala i telefon. Men vad är det jag gör egentligen? Jo, jag JOBBAR HEMIRFRÅN. Jag är DOKTORAND. Denna veckan har jag HEMSTUDIER.
Först kan man skylla på att man ibland måste få koppla av, få tid att reflektera, tänka, samla kraft. Men till slut står det mer och mer klart att det rätt och slätt råder total brist på koncentration och att man är en slappis. För mig brukar krafterna till slut rinna till, efter några dagar i vakuum. Plötsligt vaknar jag 06:30 på lördagmorgonen, eller något annat otippat, efter 3 dagars flum, och så är hjärnan klar som efter ett sommarregn och allting blir gjort på en dag. Boken blir läst, artikeln blir skriven, eller vad det nu är. Jag har nu väntat på det där uppvaknandet i flera dagar. Men vad händer då, denna lördag?
Jo, plötsligt starar jag en blogg.
Det ultimata tecknet på att man blivit sjuk av allt NÖRD-surfande.
Hej alla på internet - nu äntligen är jag här!
Kram på er
