Träd är vackra

På självaste julafton skickade jag ett jobbmail och fick två. Vad säger det egentligen?? 

Vi hörde av redaktören på den tidskrift dit vi skickat vår senaste artikel (i augusti). Den 23 december får vi beskedet att de nu ska läsa artikeln, och det kommer ta 3-4 månader. Här går det undan. Alla verkar inte jobba lika snabbt som mina forskarkollegor.

Kära annandagshälsningar från doktoranden som har svärföräldrarna på besök i mellandagarna.

Lite frågor och svar om trädinläggen:

Dagens träd? Det är en travesti på Dagens outfit som finns på många modebloggar. Ett dagens-out-fit-inlägg består av ett foto på bloggaren där man kan se vad den har på sig. Jag uppfattar syftet med slika bloggar som att man ska bevaka dem och hänga med i modet, alltså se vad de mest rätt klädda människorna för dagen klär sig i.

Betyder träden något särskilt? Ja, varje trädbild har ett starkt symboliskt värde.

Har det här blivit en fotoblogg? Ja, det kan man kanske säga, men syftet är inte att visa snygga bilder, utan att lyfta fram vad som händer bland träden, i naturen, just nu. Dagsaktuellt!

I veckan har jag pratat med flera personer som också säger att de är väldigt förtjusta i att titta upp mot himlen och se på trädens siluetter mot himlen. Visst är det fint? 

Denna vecka är jag tre dagar på raken i Göteborg, med övernattningar. Skönt på ett sätt att vara på plats och slippa uthärda på försenade tåg, men problem med min 'vila alltid dagen efter en arbetsdag'-regel. Igår var en underbar rolig, lång och givande arbetsdag, så idag borde innebära något mer fridfullt än att sitta på kontoret och läsa, och gå på möte om boken (som just nu känns skit). 

Igår var jag med på en endagskonferens om den metod jag håller på med. Förutom forskningsmetod är den också en modell för lärarfortbildning som blir allt mer populär. På konferensen var det flera lärarlag från grundskolan som berättade om sina studier. De två främsta forskarna inom metoden(och teorin) var där och förelästa också. Jag kände mig upplivad av att höra dem. Den ena av dem var opponent på mitt planeringsseminarium. Turligt nog lyckades jag hamnade brevid honom på lunchen och fick berätta/fråga lite om mina tankar inför framtiden. På kafferasten fick jag kontakt med den andra av de två gurusen. Efter lite samtal om ditt och datt frågade hon om jag ville ha henne som bihandledare. Bingo! Förutom att jag har beundrat henne från första stund är hon precis nu på väg att flytta till samma stad som jag! Ännu en långvägspendlare. Förhoppningsvis kan vi börja träffas, och på så vis öppna för en framtid, på den lokala högskolan!? Kul.

Så där, då har man kommit igång lite.

Kram 

När jag kom hit speglade jag mig i glasdörrarna. Här är så oerhört studentaktigt. Här ligger universitetets stora bibliotek och här pluggar alla övervintrade intellektuella (smala killar med svarta glasögonbågar och gröna lammullströjer). Jag har inte varit mycket här i huset, men när jag gick på musikhögskolan gick vi hit och åt någon gång, för restaurangen ansågs lite bättre.

Nu när jag såg mig i spegeln undrade jag om det här med doktorerandet verkligen är ett steg framåt. Det kanske är ett steg bakåt istället. Tillbaka till någon slags kvasiungdomstid. Alternativt ett steg åt sidan. Övriga livet susar förbi medan jag ligger i ett dike och doktorerar.

Kram