Träd är vackra

Professor X frågade varför vi inte flyttar till Göteborg. Det här är förklaringen. Trevlig helg.

...började med att en arg man kom fram och skällde och svor på oss när vi parkerade bilen. Jag blev så ledsen att tårarna forsade hela vägen till Falköping. Sen fick jag lyfta på solglasögonen och försöka torka mig så jag skulle se något, för jag skulle sätta ihop en powerpoint till dagens presentation på doktoranddag. Jag blev färdig i höjd med Partille. Presentationen gick bra. Men konsekvensen av morgondagens insidient är att vi inte längre får parkera gratis. En endaste liten förmån har vi, och den är nu borta. Svordom.

Nu kanske det finns bloggläsare som kommer bli lite besvikna. Det här är väl bara för typiskt just nu...för mycket och helt symptomatiskt med den här tiden.

Jag körde lite skön "orientering by heart" här under konferensens fria tid. Orientering by heart innebär att man går ut och springer lite som man tror blir bra (vilse eller inte vilse är inte direkt aktuellt, för man vet egentligen inte var man är någon gång). Ett knep är att springa 20 minuter i en riktning, och sedan vända. Då blir det ungefär lagom. Idag när jag hade gjort det, då kände jag på mig att havet skulle ligga på andra sidan krönet, så jag fortsatte, bara _lite_ till. Och jag fortsatte och fortsatte och fortsatte och såg inget hav. Jag fick fråga om vägen säkert 10 gånger. Till slut fick jag ringa min bror som spårade upp mig på satelit (typ, fast jag tror det var eniro, eller så var det något annat program). Pust. Jag var borta i EN OCH EN HALV TIMME. (jag sprang i det här området)

Jag är så fånig med lokalsinne och sånt. Jag är så fruktansvärt stursk. Jag tror alltid att jag kommer att känna på mig hur vägen ska gå.

Jaja, hursomhelst. Jag berättade inte för någon av kamraterna på konferansen om min lilla privata utflykt. Man kan bli betraktad som en kuf. Jag bara lät mig väl smaka av en helt grym trerätters och drack väl typ 3 kannor vatten till (bilder kommer imorgon i matbloggen!). Det var trevligt. Vi pratade och hade det trevligt!!

Inget jobb med tentan, inga forskningsfrågor, det är nästan lite som en semester - eller nåt.
Hoppas nattsömnen blir god.

Så var dagens förhandlingar avklarade. Nu tänkte jag ta en joggingtur. Bästa konferanstipset.

Så här inbjudande ser det ut utanför hotellrumsfönstret:

Havet lär inte ligga långt borta.

En detalj från konferansen. Grå-lila-blommiga gardiner, rosa solblekt drapering.

Följer upp K's fråga:
Jag är med i någon slags ledningsaktig grupp på den högskolan jag tillhör, som doktorandrepresentant. Nu är vi på budgetkonferans. Yohoo! Men. Inget ont/tröttsamt som inte har något gott med sig. Maten här! Åh. Efterrättsbuffé. Idag har jag hunnit provsmaka chokladpudding, äggost, fruktsallad, sachertårta, hallontårta, ugnsbakade bananer, och...inget mer tror jag :-)
Jag har också suttit i samtal med grundutbildningen (lärarutbildningen) och infiltrerat lite forskningstänk. Roligt. När vi äntligen träffas så märker vi att vi vill jättemycket samma. Skönt att inte umgås med andra forskare!

på konferanshotellet. Tack och lov. Ekonomidebatten i full gång. 

Jajamensan, klockan är 20 i 8 och jag är redan på plats, redo att möta bussen som ska föra mötesdeltagarna bort till någon konferensanläggning.

Tentapapprena är med, datorn är med (men om det finns internet är osäkert), joggingkläder är med, shortsen är på, kameran är med, solglasögonen sitter i pannan. Nu kör vi! Redo att serveras konferansfika en gång varannan timme! :-)

Kram

http://www.sr.se/cgi-bin/p1/kanalarkiv.asp?ProgramId=1165&NrOfDaysInArchive=7

Tankar för dagen, klicka på dagens - 26 maj, 2008, 6:50.
Om mörkret inom oss, och i synnerhet inom ungdomar. Jag blev väldigt gripen, för jag är fortfarande lite kvar i föreställningen som jag såg mina gamla elever göra förra veckan.
Poängen här i radiosnutten var att mörkret inom oss är materien som håller ordning på galaxerna...fint. Det finns ju en del mörker...skönt om det inte bara är förgäves.

- - -

Ok, konferensens 5-i-topp

• huvudtalarens första tal, som vi missade till hälften, men som innehöll en mycket klargörande förklaring av själva teorins utgångspunkt. Bra. Det tar tid att fatta, och jag var glad att få återvända till lite basic nu. Det var rätt läge för mig, även om en del kanske bara tänker att de har hört det 1000 gånger förut.
• capuccini på uteservering utanför Domus, väldigt god, och ett ögonblick av lättsamhet
• hotellrummet! jättefint och trevligt
• att jag inte var så gräsligt nervös i förväg, tyder på viss rutin
• när vi på kvällen satt på uteservering och jag konverserade någon från sydafrika som var glad och trevlig, och det började cruisa förbi raggarbilar i sköna färger och med hojtande, öldrickande, jeansjacksklädda, infödda skåningar i. Blev värsta tursistgrejen. Yes, this is very typical sweden...you shoud take a photo...och på sydafrikanens facebooksida ligger nu 30 suddiga bilder på raggarbilar från torget. Det kommer med på topplistan.

(snor två bilder från hans facebook, hoppas det är ok)

Chockerna hoppar jag över. Det är ju mest elakagubbenchocken som gjorde en teorichock genom att påstå att små barn inte kan lära sig något (de utvecklas bara). Då blir förskole-lärare i så fall ett tämligen överflödigt yrke... Och, vem säger att barn börjar lära sig när de är 7 år. Om vuxna vill hjälpa barn att lära sig så prackar de bara på barn vuxenkunskap - nästan som ett övergrepp - så, lära sig kan man först få göra när man är vuxen?? Och när är man det?
- - -

Idag är det segt som klister. Ikväll måste jag åka till Gbg, och dessförinnan helst skriva en tenta. Jag går omkring som en sjukling, sover på soffan, hänger tvätt i trädgården, tittar på humlen som växer och andas tungt. Det är nog dags för lite fika.

Kram kära läsare.

...ska jag lyssna på i sommar när jag åker till badet! Härligt.

Och det här skrattar jag åt just nu. Björn lämnar röster i eurovision.

Fjasko tycker jag inte vi ska kalla det.
Vi skulle nog ha skickat Christer Sjögren. Han hade gjort sig i festivalen!
Mina favvisar var

• Frankrike
• Kroatien
• Armenien
• Grekland, och så
• Sverige, förstås, även om mitt hjärta inte direkt slår volter för låten Hero. Den är bra i tre minuter, men sen räcker det, och det är väl kanske inte tillräckligt för en riktig hit. Den ska man vilja höra om och om igen.

Jag ger definitivt inte upp hoppet om eurovision. Och jag tycker INTE det är trevligt när man säger "hur kan ett land som Aserbadjan komma före Sverige". Vaddå?? Som om inget gott kunde komma från den delen av världen. Nejdå, må bästa låt vinna.

Kvällens sidekick hittar du på matbloggen.

Bra jobbat av parkförvaltningen i Kristianstad


Solbelyst bark.

Och nu, det var länge sedan, några riktigt rejäla trädbilder. Inga smöriga detaljer, utan hela mastiga träden:

Pampigt va'!? Precis utanför högskolan.
Blodek, tror jag den här heter.

...då var det en riktigt rolig dag.

- javisst - men var är volymkontrollen??? Missade just Charlottes nummer. Vilket antiklimax. Får läsa vad som hände och hur det lät på aftonbladet. :-) Nu har jag hittat volymen, så dax. Till Ukrainas sexchock. Är nog lika bra att jag går och lägger mig, har ju varit vaken sen 4 imorse.

Frid över hotellrummet.

Andra bloggar om: eurovison, hotell, tv, perelli

Kolla - fint hotellrum! Eget dessutom, och med en liten tv så man kolla Perelli ikväll. Livets väsentligheter. Man kan också strö sina grejer omkring sig och bete sig hur man vill. Skönt. Annars -

konferenser är INTE my cup of tea.

Varför är det aldrig någon som säger något lustigt, larvar sig, kramar om någon, välkomnar andras framgång, hjälper varandra på ett glatt och hjärtligt sätt... Det enda (nästan) jag kan uppfatta är prestige, status och stress. Och det här med att ställa kritiska frågor - det verkar överskattat. Det är så oerhört svårt att nå varandra. Ingen lyckas ta den andres perspektiv. Jag fick t.ex. frågan idag, på det "lättsamma" efterminglet på café, om det gick att prata om lärande när det gäller små barn. Eh... visst ska man ifrågasätta vid fotknölarna, det är fräscht, men det blir lite som att kritisera en kemist för att den inte är fysiker, eller en bonde för att inte vara bankir. Vad ska man svara? Jo, du förstår, jag tror att barn kan lära sig grejer, annars hade varken min eller hela mitt fälts forskning existerat. Någon mer fråga? Ja,ja, anledningen till att vi fick så knepiga frågor på vår presentation (med mitt inplastade manus som jag suttit hemma på landsbygden och knåpat ihop och fäst med ett vitt silkigt sidenband från mitt syskrin), var väl att vi inte lyckades ta åhörarnas perspektiv. De fattade inte vad vi pratade om, och vi kunde inte förklara. Visset.

Usch, man får kämpa så för att bevara sig själv. Jag inte riktigt förklara varför, men så känns det.

Imorgon ska jag gå fram till alla som håller presentationer och ge dem en kram och säga "tack för att du ville dela det här med oss! lycka till med din fortsatta forskning".

En behaglig dag idag. Började med packningen inför skåneresan det första jag gjorde imorse. Det ska baske mig inte bli panik i sista minuten den här gången! Nu plockar jag fram rutinen.

Kolla mitt inplastade manus!! Hehe, ifall det börjar regna eller nåt...

Ihopknutet med ett vitt sidenband. Och i manuset står typ
Welcome to our presentation.
Hahaha! Very high level.

Det behagliga är att jag inte behöver lämna hemmet förrens ikväll då vi ska på teater, och att min man maskar på sin praktikplats och kom hem tidigt idag. Kaffe med chokladkakan i trädgården. Vilsamt. Ingen sol, men mycket fågelsång.

Önskar er däreute allt gott också.
Kram. 4:50 går tåget.

Jag måste erkänna att jag har ett problem. Ju tröttare jag blir ju mer vill jag desperat ta mig för. Det är för att jag har så svårt att somna när jag blir jäktad. Lägger jag mig blir jag bara besviken för att jag inte somnar. Så då är det lika bra att ånga på med den ena aktiviteten efter den andra, för att liksom invänta att jag stupar. Jag vet, det är korkat, för jag stupar i princip ALDRIG. Men vad ska man göra? Det är som att säga till en med cellskräck; "äh, kom igen, vi tar hissen, det är väl inte så märkvärdigt". Lätt att säga, svårt att göra.

Hej bloggen.

Idag har jag fått en present, titta vad fin:

En dikt från baksidan:

TRÄD

Träd, vi borde tala mer om träd
i stället för att sörja dessa sköna blommor.
Hur bär du dig åt, älskade, när du andas,
hur kan du vara så rak, så oberörd,
med hela universum i ditt grenverk?
Nej, jag begriper det inte,
vi lärde fel saker i skolan.
Jag oroar mig ständigt över stjärnfall,
reaktorer, att blommor måste vissna.
Träd, vi borde lära mer av träd!

(Björn Håkansson, 1998)

Andra bloggar om: träd, poesi, porträtt av träd

Medaljens framsida: Jag har i alla fall gjort det för sjätte gången; sprungit Göteborgsvarvet, och jag var i mental balans hela tiden. Ingen träningsvärk idag, bara allmänt ont.

Medaljens baksida: Jag ORKAR INTE göra grejer på helgerna. Jag måste vara hemma, det funkar inte annars, jag vet det, men jag har nästan fobiskt svårt att ställa in saker jag väl har sagt att jag ska göra. Mot alla, alla odds, tårar, sömnlöshet, trötthet, så biter jag ihop, packar matsäckskorgen och drar iväg till tåget. För fjärde gången den här veckan. När det då visar sig att det inte finns tillstymmelse till sittplats, mer än mitt i gången mitt i vagnen, då är det bara att sluta ögonen och försöka stänga av allt och - som vi brukar säga i vår familj - hasa vidare. Det går att äta pastasallad även då man sitter ihopkrupen till en liten boll på ett tåg och folk påväg till tågtoaletten, också löpare som dricker vatten hela tiden, hela tiden kliver över en. Jodå, det går.

Och efteråt, som jag mådde illa! Fy. Vi fick åka till vårt nödövernattningsställe och sova där. Nu är det bara hasa vidare idag också, hemma igen efter ännu en härlig tågresa. Storhandla, städa, sätta kameran på laddning för morgondagens datainsamling och fundera över vad jag ska skriva på hemtentan. Jag har kommit på en rubrik; Prövning av en ickedualistisk tanke om musikens mening. Intellektuellt va'!? ;)

Andra bloggar om: göteborgsvarvet, hemtenta

... Ständiga gäster i så ska det låta? Nej, då kanske man skulle tröttna, men de är bara så sköna! Puss Rongedahl.

Dags att fixa pastasalladen inför varvet imorgon...god kväll.
Andra bloggar om: rongedahl, så ska det låta

Nu har jag suttit och kurat vid datorn en bra stund och sparat ner filmfiler från datainsamlingen i projektet, plus mina filmerna från min egen studie. Äntligen. Lite kontroll. Undertiden har jag uppdaterat matbloggen med massor av gamla recept. Ta gärna en titt om du är receptsugen.

rapport från regnskuren nyss


hemskt suddigt, men oemotståndligt grönt

dagens trädstammar

och till sist, vårt eget äppleträd

fredagskram
imorgon gäller det; göteborgsvarvet!

Mogen pop - äntligen. För oss lite äldre har det verkligen funnits ett tomrum att fylla. Och då menar jag inte ett tomrum efter ett fjuttigt pojkband, nej, utan en supergrupp, bestående av tre föredetta såpa-musik-stjärnor. De ska göra MOGEN pop, inte bara lanseras med sitt utseende, nej nej, och de har redan släppt en singel, med en 90-talscover.

enligt aftonbladet
"Håll i hatten, Musiksverige.
För här är ?supergruppen? E.M.D ? som ska lägga landet för sina fötter."
"vi vill locka de äldre också. Vi ska göra mogen pop"

Hörde dem intervjuas på radio härom morgonen. Verkligen ett jättehärligt grabbgäng. Go EMD! Ni kan bli nästa GES (glennmark, orup(eriksson), strömstedt).

Andra bloggar om: chock, emd

Läste just på Perrellis blogg att hon är ute och promotar sig själv inför eurovison. Good for her.

Funderade vidare på om jag inte borde promota min produkt lite bättre. Va, vilken då?? undrar ni! :-) Jo, jag har ju precis varit med om att komma ut med en bok. Komma ut som författare så att säga. Här kommer en lagom anonym bild på mig och boken.


Och pr-turné är faktiskt inbokad. Vi kommer ta bussen till Borås om ett par veckor och föreläsa om denna gula skapelse. Glamour! Hm...funderar på vad jag ska ha på mig då. Kanske den här?

Äh, vi får se, sista ordet är inte sagt om klädvalet, och inte om innehållet i presentationen heller. Men någon fräsch powerpoint ska vi nog få ihop. Med lite glitter.

(Usch, jag slår upp och läser lite i boken och får en klump i magen. JAg fattar inte ens själv vad jag skrivit. Blä. Hoppas inte Charlotte känner så för sin låt, det gör hon nog inte.)

Andra bloggar om: charlotte perelli, forskning, glamour

Igår var det handledaren som glömt att läsa, idag var det doktoranden själv som glömde att gå till föreläsning. Verkligen flummigt. Vi är bara några få i forskarmiljön, vi sitter alla i samma korridor. I ena änden sitter jag i ett rum och har huvudvärk och vill låtsas som jag inte finns, i andra änden sitter de andra och lyssnar på en inbjuden gästföreläsar i en kurs jag går. Hur lyckas jag? Pinsamt.

Jag klagade på tåget igår. Då skulle ni sett idag. Jag fick sitta på golvet!!! och titta på alla svettiga människor som sover eller pratar i mobil. Ännu värre.

Nåt positivt? Nepp, inte i dag heller.

Andra bloggar om: tåg, pendla, föreläsning, studera

Hjälp mig någon, skyla över det hemska vemodet. Försöker med lite schlager;

http://youtube.com/watch?v=nx5S01zY4x4 Första repeitionen på plats

Tänk vad förvånad Charlotte skulle bli när hon ska hugga micken där i början, om det i direktsändning skulle visa sig att någon bytt ut micken mot en morot. Hahaha. Se det framför er!

Annars, kul för henne att hon har fått sin andra hit på 10 år.

Andra bloggar om: charlotte perelli, eurovision

usch, jag missköter bloggen! Om man nu kan göra det. Var är mitt forna nitiska bloggjag?Andra bloggar om: mobiltelefon, offentliga rummet, gnäll, tåg, pendla

Jag gör så mycket grejer nu att jag känner mig helt nervös. Idag hasplade jag i mig förvarmt kaffe och körde i ilfart rakt ut på landsbygden, för att strax inse att barnen har idrott första timmen idag. Alltså ingen idé att försöka fånga någon för en intervju. Snopet. Fick åka hem igen och istället boka in 4 andra intervjuer med lärarna. Gah! Varför samlar vi in så fruktansvärt mycket data - vem kommer orka analysera?

Ok, förutom alla 32 intervjuer, varav 10 klara, och all fantastisk transkribering, så gäller att skriva om den allt mer sorgliga artikeln, läsa någon annas tjocka text till serminarium, internat i 2 dagar med rådet si och så, konferans i 3 dagar på främmande ort (dock i Sverige - skönt), föredrag på främmande högskola om forskningsprojektet, föredrag på kollegans högskola - också om projektet, endagskonferans på hemmaplan, 3 avslutningstillställningar, 1 tenta och...inget mer. Nä, enkelt blir det! Inte nervös. Inte ont i magen. Nej, nej.

Förresten, till Ulrika S och andra forskningsmetodintresserade, så här är mina barnintervjuer upplagda:

1. Jag frågar om de minns något från lektionen om takt, lite käck inledning
2. Jag spelar upp två låtar som är lika, förutom att taktarten är olika, och så får de berätta om de hör någon skillnad på låtarna, i så fall vilken (samma som de hade på förtestet och som de gjorde under lektionerna)
3. Jag spelar själv olika takter på en trumma och de får gissa, jag frågar hur de tänker, de får klappa eller räkna till eller vad de verkar ha för strategi... Jag varierar tempo, ljudstyrka, sätt att spela (olika händer osv), inte supersystematiskt, men ganska, utifrån vad som kommer upp i samtalet mellan mig och barnen...
4. Jag tar trumman bakom ryggen och spelar, för att se om barnen kan ta det på enbart ljudet (och inte genom att titta på mina händer)
5. Jag går vidare med antingen att låta barnen höra på fler låtar från CD där de får säga vad det är för takt, och varför osv, och/eller ger dem trumman och låter dem själva spela olika takter, så att 'jag får vara med och gissa'.

På så sätt försöker jag få ett samtal där jag fiskar fram om de hör skillnad på två- och tretakt, vilket var poängen med den undervisning de blivit utsatta för, och framförallt - det som just nu är min forskningsfråga - försöker jag ta reda på vad det finns för svårigheter med att lära sig skilja på takt. Ungefär så. En svårighet är t.ex. om man bara kan lyssna på trumman för att höra takten och inte tror att det går att höra en takt om det inte finns trummor med i musiken (takt är inte separerad från instrumentet trumma) eller om man försöka räkna totala antalet slag och inte urskiljer att helheten består av små grupper av tre eller två som bestäms av var betoningen ligger...osv.

Forskarhälsning
Doktoranden

Andra bloggar om: forskning, doktorera, intervjuer, musikundervisning, taktart

Usch, det snöar vita flingor, alltså inte av snö, utan av blad från körsbärsblommen. Redan!? Ska det redan vara slut? Inte undra på att man är stressad. Värmeböljan är över, och förra året kom det ingen mer värmebölja efter den som var i maj. Minns ni? Det regnade. Körsbärstomaterna mognade aldrig. Vi satt inte ute en enda gång. Varför ska man köpa nya trädgårdsmöbler när man aldrig kan sitta ute? Det blir bara att man får gå omkring inne på Rusta och kolla på blommiga fleecefiltar (alternativt marint mönster; blåa ränder och fiskmåsar) med matchande vattenkannor, dynor, sopkvastar, termosar, kylväskor...köpa hem dem, lägga dem i ett skåp - och i övrigt kanske ladda hem en bra talbok, sätta på den i lurarna, sluta ögonen och så är det höst igen.

angående de där intervjuerna; jag har gjort 10 stycken nu. Det sades ju att det skulle vara så himla svårt att intervjua barn, men när jag tittade på mina tre första, för att se alla FEL jag gjorde, så tyckte jag faktiskt att det såg jättebra ut! Jag skäms inte för en enda fråga! Och helt plötsligt vreds mitt intresse från att tycka att lärarperspektivet är det enda tänkbara, till att tycka att det är långt mer spännande med hur barnen ser på lärandeobjektet. Visste ni t.ex. att en del som försöker höra om det är tvåtakt eller tretakt bara lyssnar efter hur stark musiken är. Ju starkare - ju högre takt! Jättesvagt = entakt, jättestarkt = sjutakt.

Så kan det va. Om man inte möter det perspektivet är det svårt att hitta ett bra sätt att lägga upp undervisningen. Intressant, tycker jag.

I övrigt så är min absoluta favourit TRÄDGÅRDEN. Och alla människor som är ute och cyklar i sakta mak på landsvägarna, med cykelkorg, det ser så trevligt ut. Och fåren. De är så otroligt söta.


Dagens träd: blommande hägg med maskrosfält och fågelholk i bakgrunden.

Flaggdag idag; maskrosgult och förgätmigejblått!

Kvällspromenad precis efter solnedgången i förrgår. Körsbärsblommen...
 

Kul!

http://www.youtube.com/watch?v=npsIcMjVXCg

VM i jazzdiggning.

Jag beundrar alla lärare, särskilt de som jobbar med små barn.

När jag kom i morse låg en lärare i brottningskamp med ett barn som inte ville vara med. Den här läraren är verkligen kanonduktig och snäll. Hon var så vänlig mot barnet, men barnet ville så fruktansvärt gärna inte vara med! Ingen lätt situation!! Sedan drog samlingen igång. Att inte läraren var tvungen att gå till vilrummet efter dusten är ett under. Något barn räcker upp handen och berättar att han blivit skjuten från någons trädgård av ett slags leksaksvapen. Och så är diskussionen igång - alla har någon erfarenhet av olika slags vapen och vill berätta! Gulp. Och sen - kommer jag och ska fråga om taktart! Kunde känts mer motiverat om jag säger så... Men trots att olika saker man ska lära sig kan kännas så avlägset ibland, tror jag det är viktigt att lärare försöker hålla kvar i sitt uppdrag.

Hehe, ser just en motorcyklist från fönstret som har stannat för att fotografera fåren, och kanske körbärsblommen, i hagen utan för vårat. Han/hon ser ut som svarte riddaren. Alla smälter för körsbärsblommen. Så här ser den ut idag:




och här är en bild jag tog på väg till intervjuerna



Nu dags att sticka iväg och smaka rabarberkaka.

Åh, jag blir inte klok på det här jobbet, som doktorand.

Hej

Ångest hade jag uppe som tema häromsistens, appropå Carolina Gynnings krönika där hon listade sina bästa tips för att bota den. Nu vill jag efterlysa en bra lista med tips på hur man inte bara blir ångestfri, utan en slät och jämn och fin människa utan en massa brutala kast, ärriga känslor, skakiga dagar och våldsamma utbrott. Tänk hur fint det måste vara för de som är så där jämna och släta att skriva en avhandling. Tänk... mm... lyckos de.

good night.

Mot en ny vecka, tillsammans med våra trevliga grannar som flyttade in igår. De har sommarställe utanför vårt hus.



Dagens träd!

---------------

Skriver så fort jag kan, för jag JOBBAR idag. Hann bara snabbt ta de här bilderna när jag satt ute och åt frukost. Jag skriver på ett slags resultatkapitel. Det går ganska bra. Jag började igår, så nu, go with the flow.

Japp, på beställning, nytt modesvep av den som följer modebloggar världen över, samt gatuspanar på de viktigaste gatorna.

Skor! Viktigaste köpet just nu. Kan avgöra hela sommaren.
Så. Råd nummer 1 - en enad bloggkör säger:

Nej till foppatoffeln!

Och JA, till Jesussandalen. Jo, faktiskt. Den här bilden är inte den bästa, för Jesus har här inte på sig några skor, men du hittar dem i varenda affär just nu.

Hm...fler viktiga trender...ja, det är FÄRGtrenden (gäller inte bara jakten på antioxidantrikmat!), det här är ett par coolingar:

Mycket detaljer känns väldigt 2008. Har man inte råd med nya sandaler kan man trixa lite själv med sina gamla:


Very-much-too-hot känns de här i fårskinn. Verkligen ute!

Vad kan man satsa på i vintage-stil (=second hand) ? Ja, jag skulle välja ett par riktigt stabila ingångna sockiplast. Jättebra om man har hala golv hemma, eller kanske hala plattor på uteplatsen?

Och - glöm inte, snygg under! Tubsockar är rätt även i år.
Och - ska du bara köpa en enda grej i år! Då måste det bli indianskt hantverk! Kolla in dessa! To die for!


Andra bloggar om: mode, skor, trender, vårmode, jesussandaler

Jag finner stor glädje i det här med trädgård. Inte för att jag är någon trädgårds-nörd, men jag gillar att kunna gå ut utan att det är sport/picknick/utflykt/arrangemang, utan att man bara är ute liksom. Då är det perfekt att dra lite i någon maskros, gräva ner en lök, eller...som idag:



Styra upp ett hallonland!!! Det här var verkligen ingen lek. Först skulle man skala bort gräsmattan enligt moster #1's råd, och sedan gräva ur 50 cm enligt moster #2's råd. Sedan fylla på gödsel enligt mammas råd. Sedan hämta plantor hos Kusin M. Sedan blanda och gräva ner, vattna och sätta dit de här stöttorna. Hela dagen tog det. Vilken skön dag. Ingenting i världen stör. Bara vi och hallonplantorna!

Hoppas nu SÅ att det ska komma några bär på dem! De är nämligen proppade med antioxidanter, enligt Fredrik Paulun (GI-mastro) som vi hörde på värsta långa föredraget i SVT24. Javisst - det GÅR att kolla på den supertorra kanalen. Man kan ligga en hel förmiddag och bara glo på folkbildande fördrag.

Förresten, alla som brukar hävda att man ska dricka ett glas rödvin om dagen - visste ni att det går dubbelt så bra att istället dricka en kopp te eller kaffe. Det innehåller lika (/mer) antioxidanter, och te har dessutom inga negativa effekter, så det är BARA bra, till skillnad från rödvinet, som bara är bra upp till 1 dl, sedan genererar det mer fria radikaler än antioxidanter. Alltså mer skada än nytta, för antioxidanterna är till för att bekämpa de fria radikalerna. By the way...enligt Fredik.

Fortsatt god helg.

Andra bloggar om: trädgård, hallon, Fredrik Paulun