aaaaaah, allting är så förgängligt!
Usch, det snöar vita flingor, alltså inte av snö, utan av blad från körsbärsblommen. Redan!? Ska det redan vara slut? Inte undra på att man är stressad. Värmeböljan är över, och förra året kom det ingen mer värmebölja efter den som var i maj. Minns ni? Det regnade. Körsbärstomaterna mognade aldrig. Vi satt inte ute en enda gång. Varför ska man köpa nya trädgårdsmöbler när man aldrig kan sitta ute? Det blir bara att man får gå omkring inne på Rusta och kolla på blommiga fleecefiltar (alternativt marint mönster; blåa ränder och fiskmåsar) med matchande vattenkannor, dynor, sopkvastar, termosar, kylväskor...köpa hem dem, lägga dem i ett skåp - och i övrigt kanske ladda hem en bra talbok, sätta på den i lurarna, sluta ögonen och så är det höst igen.
Nu snöar de vita bladen ner på de tjocka och gulliga lammungarna i hagen på andra sidan staketet (se foton nedan, orkar inte springa ut och ta någon bild nu). Än så länge verkar lammisarna inte kommit igång med gräsätandet. De diar, sover, eller leker. Det är så otroligt sött. De är en hel hop som verkar köra kapplöpning. En springer och ställer sig i ett hörn. De andra springer efter. De bildar en stor klump. En tacka bräker i andra änden - och det är signalen - alla springer i klump de fortaste de kan bort till resten av flocken. Och så börjar de om. Snart är blomningen över och snart äter lammen gräs.
Idag har jag besökt båda skolorna jag tidigare jobbade på. 1 timme i skolans värld = 20 * 60 = 1200 extra slag för hjärtat att slå. Minst! Eftersom pulsen ständigt är 20 slag förhöjd. Vilken miljö det är på gymnasiet!? Pust. Så otroligt mycket ansikten, människor, kollegor, saker att förhålla sig till, möten, attityder. Ja, jag har svårt att tänka mig något som skulle få upp mig mer i varv. Skönt att jag har fått komma in på forskning. Det är nog mer min grej ändå.
Håll humöret uppe den som kan.
Kram
Kommentarer
Trackback
