Söndagseftermiddag



Tidigare när jag jobbade som lärare, då var söndagar väldigt speciella. Från lunchtid och framåt kom oron smygande för att kulminera vid läggdags. Vad var det nu igen jag hade planerat till första lektionen? Åh nej, jag skulle jobbat ikapp med rättningen av de där skrivningarna! Vad ska jag säga till den där klassen som det blev så fel med i fredags? Och så vidare. Nu är helgdagar och vardagar helt utsmetade. När det finns kraft att hålla ögonen öppna för en bok, då är det bara att läsa. Finns ingen kraft är det lika bra att pyssla med något annat. Det kvittar om det är julafton eller onsdag eftermiddag. Nu när det är söndagkväll får jag nog försöka pressa lite till, för att kanske ta en promenad på måndagmorgon istället. Leve flextiden - att få lyssna på kroppen istället för att titta på klockan.

Och leve hösten. Vilken underbar årstid det är. Idag har vi varit ute och ridit bland löven. Möjligen duggade det lite, men det var inget som störde. I skogen är det precis lika vackert oavsett väder. Hästarna var exemplariskt snälla. Jag rider nu en 3-årig fjording som jag red in i somras (se det på film: http://www.youtube.com/watch?v=BGA402wm33c). Idag tränade vi på att hon fick galoppera först. Tufft gjort av henne som är yngst i flocken att våga leda "tåget".

Väldigt vad positivt allt har varit idag när jag tänker efter. Vi har haft middagsgäster också. TIps; köp aivori-ris och gör risottoreceptet som står på paktet. Lätt, gott och festligt.

Till sist: 2 unika besök på bloggen igår, förutom jag själv. Va´!? Inte illa, eller hur!? (Men egentligen - hallå - vem orkar läsa alla ofattbart ointressanta privata bloggar? Vad kommer denna trend sig av? Tänk om man skulle gå runt med ett nyhetsbrev till alla sina grannar och lägga i deras brevlådor. Hej! Idag har jag provat ett par ecco-skor och bakat en äpplekaka. Varför skulle det bli mer intressant för att det står på webben? Ja, ja. Det är väl någon demokratisk demonstration över att det faktiskt GÅR för vem som helst, att publicera sina egna ord. Men det har blivit viktigare att publicera än att läsa kanske? Och då blir det inte så mycket skön bekräftelse för var och en i alla fall.)

Kram, du eventuella besökare som orkar läsa. Stor kram! Lämna en hälsning så lovar jag att läsa om Dig. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0