Mina bästa perspektiv
1) Givet: Variationsteori. Bästa perspektivet när det gäller lärande, eftersom det är det enda perspektivet som sätter VAD som ska läras i centrum. Och det är ju ändå det som det handlar om.
2) Sociokulturella perspektivfamiljen (t.ex. mästar-lärling-lärra, community of practies mm.) "Alltid lär man sig nåt"-perspektivet blir alldeles för spretigt i min smak. I den multimodala riktningen (betonar att språket är mer än ord, även gester, mimik mm.) finns dock en del intressant att låta sig inspireras av.
3) Konstruktivistiskt perspektiv (världen konstrueras i vårt huvud). Nej tack till allt stadietänkande! Hej då Piaget.
4) Behavioristiskt perspektiv. Hopplöst ute. Funkar på hundar möjligen? (Belöning och straff, inga tankar).
BUBBLARE: Ekologiskt perspektiv. Ett underskattat perspektiv. Ser den lärande som aktiv som reglerar sig mot omgivningen som en organism... Lärarens uppgift blir att skapa meningserbjudanden och skapa en kontext där de lärande kan få samma mål som läraren.
Andra bloggar om: forskning, teoretiskt perspektiv, behaviorism, konstruktivism, variationsteori, lärande, sociokulturellt
Måste nog lägga in en mild protest om att behavioristiskt perspektiv skulle vara "hopplöst ute". Tvärtom är det i allra högsta grad på mode. (Ingen förespråkar dock bestraffning.) Just nu görs t ex en hel gymnasieskola om utifrån behavioristiska principer. Ett exempel: Avgångseleverna fick löfte om en återträff med middag i augusti om kostnaderna för skadegörelser hölls under 5000:-. Resultat: Skadekostnader - 2800, jämfört med 60 000:- året innan. Och en återträff med middag för alla elever.
Hej
Oj, det var intressant. Det stämmer nog, inte så ute som jag sa. Men mina doktorandkollegor beskrev behavioristiskt perspektiv som så att skulle man ha det som ingång i sin forskning skulle man förmodligen inte bli godkänd på en disputation idag.
Tack för din kommentar!
