Träd är vackra

FN-dagen för mig är Ormstaskolan i Vallentuna på 1980-talet (låg- och mellanstadiet). (Bilderna är från 2006 från skolans hemsida).

Jag minns lärarnas gripande engagemang. I förväg övade vi på sångerna:

- Räck mig din hand vi har samma väg att gå
- Om du har ett äpple vill du dela det med mig
- I natt jag drömde
och en låt som jag tyvärr har glömt, men som min lärare Ulla själv hade skrivit texten till och läraren Björn hade satt ackord till (Björn hade brun skinnväst och var med i SOL-partiet, ett lokalt parti till vänster om vänstern). När vi barn sjöng låten fick Ulla tårar i öronen.

Det var i det läget som det passerade gränsen för mig. Jag gillade inte att vara en i gruppen av barn som stod och var "fredsälskande barn" viftandes med en egenhändigt ritad fredsduva, exakt lika dan som alla andras egenritade fredsduvor. För att vara de vuxna till lags. Inte min grej!

Men idag minns jag detta med ett slags leende. Vilka tappra lärare! Vilken, på sätt och vis, fin uppfostran. Kanske det man störde sig på då var 'fred på jorden men mobbing i klassen dubbelmoralen'. Barn är inte dummare än att de genomskådar sånt.

Andra bloggar om: fn-dagen, skolan, solidaritet, 80-talet, fred