Hotellrum i Malmö
Oj, suck, vilken natt det har varit. Här är utsikten från fönstret. Det är väl ungefär allt man kan säga. Resten är obloggbart. Inte många timmars sömn och extremt mycket hemlängtan.
Det är märkligt detta med att vara på resa i grupp. Det är inte många minuters privatliv man har. Jag märker att jag behöver ganska mycket tid för mig själv, men det är konversation från morgon till kväll. Tänk er detta tillsammans med ett gäng som är experter på att PROBLEMATISERA, ANALYSERA och tänka KRITISKT.
En av kollegorna är speciellt inriktad på genus vilket gör att man får upp ögonen för en hel del saker man kanske inte tänkt på annars. Alla talare på konferensen är män. Alla som sitter på första bänk är män. Alla professorerna som finns på det här stället vi är är män, I den historiska genomgång som en av föreläsarna gjorde nämndes inte en enda kvinna.
Nu är det bara denna dagen också, sedan får man äntligen ligga hemma och glo på idol.
Kram
Andra bloggar om: feminism, genus
Jobbigt att du fick sova så lite. Kanske berodde det på att du inte hade din man nära. Det är alltid svårt att sova borta, och dessutom med främmande folk. Alla människor blir annorlunda när man är på resa. Man lär känna en annan sida av dem. Det rör sig både om hur man spenderar dagarna, hur man spenderar pengar och vad man pratar om. Dessutom förväntas det ju, precis som du skriver, att man skall samtala hela tiden, och man får bara vara själv när man är på toaletten. Pratar man hela tiden med varandra så kommer naturligtvis alla olika sorters ämnen upp, och däribland en massa ämnen man egentligen inte vill prata om.
Man kan undra hur folk känner av att andra folk inte vill prata om någonting? Jag tycker alltid att det är lätt att känna av sånt, men jag kanske har fel. Kanske är det en konst. Kanske är jag egentligen inte bra på det, utan bara tror det. Jag vet inte. Jobbigt blir det i alla fall att prata om något man inte vill.
Hoppas din resa hem blir bra i alla fall, och att din man tar väl hand om dig när du kommer hem!
/Johan
