Träd är vackra

Nu sitter jag efter lunchen och före seminariet jag ska gå på, i huset där lärarhögskolan ligger. Mitt rum har jag på musikhögskolan, men det händer mer här, så jag är oftare här. Idag när jag kom hit möttes jag av massa utställare i entrén. Det är arbetsmarknadsdagar. "Söka jobb...", tänkte jag, verkar så hoppfullt. Man kan liksom vara på väg mot något jättespännande - en jättetrevlig och utvecklande arbetsplats - men man är ännu inte där. Arbetslivet, där är jag inte nu. Doktorand är mer som att vara student. Och jag har många år kvar. Men nu när jag sitter här bland studenterna som håller på med sina grupparbeten vid korridorens studieplatser, då känner jag mig verkligen inte som en student heller. Jag är inte med i facket längre, inte a-kassan (sparar pengar), jag har ingen försäkring... jag är liksom mitt emellan. Det är ett märkligt tillstånd att hamna i när man är ÖVER 30!!! Usch. 

En annan märklig sak är människor som kör i 65 km/h på 70-vägar vid sjutiden på morgonen. Har inte alla bråttom?? Det kan få mitt hjärta att rusa. Man borde åka tidigare och stressa mindre. Lätt att säga.

Imorse var det frost över allt och vi fick skrapa rutorna på bilen. Det var första gången i höst.

Kära hälsningar

eftertänksam doktorand