Sammanfattning
Jaha, här ovan ser vi hemresan. Här kunde jag i fem timmar lugnt sitta och begrunda vilka fantastiskt spännande personer jag mött...
Här har vi den förste. Jag tyckte det var skämmigt att ta kort på honom, så jag fick, likt en rättegångstecknare, skissa honom i mitt anteckningsblock. För det första; han hade en stor rosa fluga, en grå kostym, en enorm mage och en sån där cirkus-direktörs-mustash. Det var den uppenbarelse som mötte en när han drog igång sitt föredrag. Det var bara början...
Det budskap han gick loss på var att Musikundervisning "are in a mess", och det som saknas är att man inte kan skilja på education och entertainment. Det förra går ut på att spela nutida konstmusik för barn i skolan, det senare består av att lyssna på populärmusik. Och populärmusik, det är "rubbish" (=skräp, för det som undrar). Dvs INTE något man ska befatta sig med i skolan. Det har ingen kvalité. Själv tyckte inte professorn om populärmusik. "I´ve never understood what so attractive with Elvis".
Först verkade det mest underligt, men till slut kändes det personligt sårande! Utifrån mitt teoretiska perspektiv blir varken att spela Elvis eller Schönberg education. Att spela musik, oavsett sort, är en typisk aktivetet, och det blir ointressant om det inte finns ett lärandets objekt; t.ex. att lära sig urskiilja form i ett musikstycke, urskilja harmonier, rytmer etc. Detta får sedan styra vilket eller vilka musikstycken som väljs. Skulle man tolka in ett lärandeobjekt i det denne man talar om, så är det möjligen musikalisk preferens (ungerfär samma som musiksmak). Men varför och hur skulle man kunna lära sig god smak? Det försökte man på 1800-talet, då ansågs viss musik estetiskt renande.
Mycket märklig start på konferensen.
Sedan fortsatte det med en filosofiskt intresserad doktor i mu.ped som reste frågan "Is there truth in music?". Det blev lite kämpigt att hänga med. Ytterligare en intressant gubbe följde. Han länkade på något sätt ihop psykologisk forskning om hur vi reagerar på ljud i hjärnan typ, med sociokulturellt perspektiv på lärande. Bra gjort, men för sent på eftermiddagen.
Dag två framträdde ovan nedtecknade man. I boots, halsband, ring i örat, svart kostym, mönstrad tröja och...inte minst...med ett bälte som hade ett gigantiskt bockhuvud (?) som spänne. Intressant val.
Hans budskap kan ha varit något i stil med att diskurser behövs, vi behöver prata om musikupplevelser/konst. Att ha en diskurs kring det som inte låter, och som kanske är onämnbart. Typ så. TIll sist kom den sista, och då fick vi sticka till tåget.
Andra bloggar om: forskning, musikpedagogik, kläder, vardag
Kommentarer
Postat av: Kusin K
Mycket underhållande läsning! Vilka surrealistiska männsikor! Utspelade sig verkligen allt detta i verkligheten? Både och kanske? Det är väl i och för sig ingen hemlighet att många forskare inte riktigt befinner sig i samma verklighet som många andra. Kan man tänka sig ett attributbyte. Bockhuvudet som fluga och den rosa flugan i bältet?
Sen kan man fråga sig om det är relevant att prata om att disurs behövs. Är inte det som att påstå att subjektiva upplevelser behövs? Jovisst behövs det, men går det överhuvud tagat att hitta ett område utan diskurs?
Trackback
