Träd är vackra

Hej alla

Ursäkta att inlägget kommer så sent idag. Förstår att ni alla väntat med spänning; vad gör hon idag?? ;-)

T.ex. vad har hon på sig?
Jo, idag gick det i svart-vitt. Rutig blus (rutigt, det är det som gäller nu), randiga strumpor och kjol!

Och iförd ovanstående uniform, på stridslinjen mot gubbarna. Som vanligt. Nytt för idag var att jag halkat in i en grupp som ska jobba för/om bildning på högskolan. Lite diffust. Som förberedelse hade jag fångat lite tankar i flykten om bildningsbegreppet:

1) bildning är ett ganska irriterande begrepp, man förstår inte vad det betyder och varför man inte lika gärna kan prata om lärande och kunskap
2) 'obildad' ger om möjligt ännu värre vibbar. Så i ljuset av det föredrar man (jag) bildning. Hellre en bildad lärare än en obildad.
3) vad är distinktionen mellan lärande och bildning? Jag föreslår en liknande gränsdragning som vi inom vårt perspektiv (utvecklingspedagogik) gör mellan erfarande och erfarenhet. T.ex. bara för att man har erfarenhet av att besöka ett naturhistoriskt muséeum är det inte säkert att man erfarit något om naturhistoria. Man kanske istället har erfarit att museibyggnaden är stor och mäktig, att man inte får springa omkring och tjoa, att fikat är gott i cafeterian etc. Ens tidigare erfarenheter avgör vad man erfar. Att erfara är att se något som något. Så ungerfär kan man beskriva det.
Och kopplingen till bildning tänkte jag såhär: erfara = lära, erfarenhet = bildning. Alltså skulle det på musiklärarutbildningen vara bra om man fick göra massor av erfarenheter, t.ex. av att besöka konserter inom olika genrer, gå på konstutställningar, höra filmskapare disktuera knepiga filmer mm. för att åstadkomma bildade musiklärare.

Någon annan som har några tips om bildning? (förutom att läsa S-E Liedmans böcker i ämnet...orkar inte).

Så vari bestod kvinnokampen idag? Jo, den var så enkel som att överhuvudtaget våga öppna munnen och säga hur jag tänkte. När man sitter på ett sånt där möte är det så lätt att männen 'pöser över'. Man kan nästan inte tro att det skulle vara sant. Speciellt inte när det hela handlar om att vara bildad, eller att åstadkomma bildning. Pga att man inte tror att det finns går man på det.

Exempel:

Männen talar om distinktionen mellan 'den vise mannen' och 'den bildade mannen'.
I det läget är det lätt att känna att det är läge att tiga. Män ställer frågor som besvaras av män.
' - Jo, du vet, bildning, det är något helt annat än att ha massa kunskaper'.

'visst, visst' tänker jag 'du måste ha rätt', men sedan
'men nej, förresten, har inte jag läst hyllmeter om kunskapssyn, och märker nu att det finns kunskapssyn hos männen som att kunskap bara består av att minnas fakta, och att det är grymt onyanserat....
säg någonting...
här inne sitter de vise männen och de bildade männen, men faktiskt också den bildade tjejen.'
Bildad blir man genast bara genom att ikläda sig rollen som den som diskuterar bildning, och det GÖR jag ju faktiskt nu... 'kom igen, säg något'
och som från ingenstans
' - om kvinnan tar ordet nu: den kunskapssyn.... '

männen: skrattar!
' - du menar att det finns kvinnor som är bildade också, hahaha',

jag: skrattar inte!
jag fortsätter mitt resonemang. Och så var den kampen förd och nog vunnen för stunden. Mycket osynlig och tillsynes oviktig. Men ändå. Och tilläggas, garderas med, ska kanske att den här kampen pågår inuti. Jag tror inte någon upplevde att de kämpade mot mig. Men det hör väl också till.

---

Träffade en kollega idag också som jag inte sett sedan den bebloggade osloresan. Kollegan sa att osloresan kunde betraktas som tillfället då jag 'kom ut'. Jag frågad; 'kom ut som vad??'. Svaret blev 'kom ut som musikpedagogisk forskare'. :-) Ja, det kanske är det jag har gjort. Det kanske var därför som jag tog ordet på mötet.

Andra bloggar om: kvinnokamp, genus, jämställdhet, bildning