Första isbergen passerade, skrovet intakt

Så har jag hållit min första föreläsningen på lärarprogrammet. Det gick nog bra, men OJ vad nervös jag kände mig innan. Det är verkligen ett under - en nära på övernaturlig förmåga - som jag har; att kunna bära så extremt mycket oro. Hur gör jag egentligen? Hur lyckas jag samla på mig så mycket utan att explodera!

Efteråt var jag helt låg och fick köpa en chokladkaka och svepa i mig. Sedan engelskkursen som jag går, med läxan jag har kämpat med. 2 i min grupp hade inte gjort något alls åt läxan, inte ens valt artiklar att läsa, 1 hade läst och gjort ungefär som jag, men utan att följa mönstret som vi var ålagda att göra, och 1 hade tagit sina egenskrivna ariklar och inte analyserat dem alls, för X utgick från att X gjorde exakt "rätt". Inte myket att diskutera. Men ännu ett tillfälle där jag framstår som den stora orosbäraren - av godo kanske? Att oroa sig kan vara en motor att 'skärpa sig' och få saker gjort. Men det kan vara ett väldigt plågsamt sätt att ta sig fram. Jag undrar hur de andra på kursen känner sig?

Känns ganska kul ändå, att få gå en språkkurs. Vår lärare visade upp ett lexikon, stort som två mjölkpaket, som hon hade läst från pärm till pärm. Språknördar är underbara! Hon berättade också att hon varit på en konferans och träffat en annan språkforskare som hade läst samma lexikon - från p ä r m t i l l p ä r m. Imponerande.
2008-02-25 @ 15:55:16 Doktoranden kommenterar... Permalink

Kommentarer
Postat av: Johan

Jag har också läst ett lexikon från pärm till pärm. Det är också engelskt och handlar om amerikansk slang. Det lexikonet var ju visserligen inte som två stora tegelstenar utan snarare tjock som Skövdes busstidtabell fast något större och bara en spalt per sida.

Jag började faktiskt med Nationalencyclopedin en gång med start från A. Jag kom faktiskt hela två sidor på lika många dagar, men där tog det slut!

Det gäller att inse sina begränsningar!

Kul att det gick så bra. Synd att inte alla tar sina hemuppgifter lika seriöst. Det borde man göra. Det är ju samma situation på mina kurser. Vi har ju bara en lärobok som du vet men det är ändå knappt 5/20 som läser den och reflekterar kring den. Jag kan i alla fall räkna mig själv som en av de som läser den, men de andra tar ändå överhanden på lektionerna och flummar som om de har läst!

Försök att oroa dig mindre för vad som komma skall... det är en konst. Eller också är det bara en förnekelse!

2008-02-25 @ 22:28:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0