how it all ended up

Tack för fina kommentarer, hann läsa dem precis innan det skulle dra igång idag. Skönt.

Så vad hände idag?? Är det inte lite spännande!? Äntligen en intrig i mitt fridfulla avhandlingsarbete ;-)

Igår, efter bittert bloggande, tog jag på mig gummistövlar och termobyxor och gick ut i stormen, i beckmörkret. (Vi bor ju verkligen PÅ LANDET!). Just som vi rundade en byggnad, en stor lada, och svängde ut på en del av vägen som är omgiven av öppna fält, då slog en stormby emot oss, sådär att man fick ställa sig bredbent för att inte välta. Och då tänkte jag där i ögonblicket - här kommer jag - runt hörnet väntar en stormby - jag står fast - vinden i ansiktet är rätt skön - det ger rosor på kinderna - i natt kommer jag sova gott. Så ungefär tänkte jag.

Den där diskussionen igår var en del av ett större möte, en slags konferans, som jag varit med på. Forskare med anslutning till en viss ålder och representerande olika ämnesdicipliner. Det var i ämnesgruppen vi inte kom överens. I gruppen var min handledare, det tunga namnet och en kollega som jag brukar skriva ihop med. Det som hänt över natten var i princip att min kollega hade hoppat av i protest och att det tunganamnet och handledaren kommit till någon slags conclusion om att (1) vi nog hade missförståt varandra igår och (2) det var bäst att jag 'övertog ledarskapet' i denna grupp, för jag var den enda som hade hela bilden klar för mig. Hm...det låter lite hybris när jag uttrycker det i skrift såhär, men det var faktiskt vad som sades (eller lät i mina öron). Jag hostade upp en liten modell på tavlan och männen nickade instämmande och sa att det där kan du dra för hela gruppen i sammanfattningen. Så, med en hand darrandes som en vimpel i en storm trädde jag fram (dagens outfit: bruna manchesterbyxor, brun plyschkofta, beige fårskinnsstövlar och håret flätat i kringlor :-) var fick jag allt ifrån??) och sa på min briljanta engelska

- And here is the resulat from the xx group; we proundly present this: (tänk eurovision song contest...)

Sedan dess har jag fortsatt darra.

Översteprästen i vår teori-sekt (vi kan kalla honom så;-) forskningsperspektiv blir ibland som religioner - för att förtydliga - han är toppen!!) kom efteråt informellt fram och sa något gammalt citat: You'll find your path with your heart, och sedan att han trodde jag hade gjort det, och sedan sa han Grattis. Hehe.

----

Vad mer kan man säga? Det är stengrått utanför, det är fredag, jag är helt slut men mitt mod är INTE brutet.

Kram alla kära bloggläsare


Kommentarer
Postat av: Malin

Gummistövlar är ju på modet nuförtiden !
Vad har du för några ? färg / märke ?

Ha en fin helg !

/Malin

2008-02-01 @ 21:02:13
Postat av: Anonym

Jag är totalt imponerad. Av att männen visade sitt vett till slut och gjorde det enda raka. D.v.s utnämnde dig till ledare för gruppen. Säger man grattis?

2008-02-02 @ 07:27:23
Postat av: Ulrika S

Men va coolt! Jag är superimpad! Cecilia! Du blir nog en revolutionerande forskare! Jag är ditt stora fan!
Kramar

2008-02-02 @ 12:07:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0