kris och panik i forskningen
Minns ni forna tiders uppsatsskrivning i högstadiet och gymnasiet? Kommer ni ihåg att man ibland kunde få till en hejdundrande uppsats som snopet återvände från den rättande läraren med en 2:a eller 1:a med motiveringen 'missförstått ämnet'. Det där är läskigt - för man kan vara hur nöjd som helst när man lämnar in, men ändå kan det där chockartade resultatet slå tillbaka.
Och visste ni att om en doktorsavhandling inte blir godkänd, då finns det ingen andra chans, och då står man där efter 4 års kamp utan examen. Det sägs dock i praktiken att detta inte kan hända, för forskarsamhället ska bevaka processen fram, så skulle man t.ex. begått misstaget att inte ha hamnat inom gränsen för vad som är intressant inom ämnet, då ska det upptäckas tidigare.
Idag hade jag ett slags möte med forskarsamhället, representerat av ett tungt internationellt namn. Så här var förhandstipsen:
Han - Hon (=jag)
Gammal - Ung
Rutin - Ingen rutin
Känd - okänd
Engelska som modersmål - nära nog engelsk analfabet
(få se nu...det blir 5-0 innan diskussionen ens har börjat)
Och it ended up - after 1,5 hour of discussion whether music is about emotions and if emotions is educatable - in some kind of a mess med ord som
Hon: Så är den här forskningen intressant för x-y-fäletet tror du? för att den är intressant för y-fältet är jag tämligen säker på.
Han: No, I'm not quit sure about that, but I've not seen any examples of it yet
Hon: Well, you responded to an artical we've sent you last summer
Han: Did I? Oh, you know, I get so much articals all the time, I can't read everyting, but did you say I answerd...? What was it about?
Hon: Exactly ett exempel på det du säger att du aldrig stött på.
Suck.
FInns lite positivt att säga också, men jag tog det som låg överst. Nu ska jag skynda mig att mysa lite (kom just hem) gå och lägga mig, för att snart gå upp och ta tåget tillbaka (imorgon bitti) för att fortsätta diskutera eventuellt fortsatt samarbete. Samarbete???? En parodi. JAg har en klump i magen, men det är väl det man inte ska ha. Man ska storma fram som duracellkaninen som leder det forskningsprojekt jag är med i. Hon stannar aldrig upp och ältar. Hon är hur framgångsrik som helst. Men det är kanske bara tur?
Och visste ni att om en doktorsavhandling inte blir godkänd, då finns det ingen andra chans, och då står man där efter 4 års kamp utan examen. Det sägs dock i praktiken att detta inte kan hända, för forskarsamhället ska bevaka processen fram, så skulle man t.ex. begått misstaget att inte ha hamnat inom gränsen för vad som är intressant inom ämnet, då ska det upptäckas tidigare.
Idag hade jag ett slags möte med forskarsamhället, representerat av ett tungt internationellt namn. Så här var förhandstipsen:
Han - Hon (=jag)
Gammal - Ung
Rutin - Ingen rutin
Känd - okänd
Engelska som modersmål - nära nog engelsk analfabet
(få se nu...det blir 5-0 innan diskussionen ens har börjat)
Och it ended up - after 1,5 hour of discussion whether music is about emotions and if emotions is educatable - in some kind of a mess med ord som
Hon: Så är den här forskningen intressant för x-y-fäletet tror du? för att den är intressant för y-fältet är jag tämligen säker på.
Han: No, I'm not quit sure about that, but I've not seen any examples of it yet
Hon: Well, you responded to an artical we've sent you last summer
Han: Did I? Oh, you know, I get so much articals all the time, I can't read everyting, but did you say I answerd...? What was it about?
Hon: Exactly ett exempel på det du säger att du aldrig stött på.
Suck.
FInns lite positivt att säga också, men jag tog det som låg överst. Nu ska jag skynda mig att mysa lite (kom just hem) gå och lägga mig, för att snart gå upp och ta tåget tillbaka (imorgon bitti) för att fortsätta diskutera eventuellt fortsatt samarbete. Samarbete???? En parodi. JAg har en klump i magen, men det är väl det man inte ska ha. Man ska storma fram som duracellkaninen som leder det forskningsprojekt jag är med i. Hon stannar aldrig upp och ältar. Hon är hur framgångsrik som helst. Men det är kanske bara tur?
Kommentarer
Postat av: Ulrika S
Det låter som en typisk forskare, dom är alla likadana och min handledare är värst ;-) Dom kan aldrig svara rakt på nånting, och allting kan tas tillbaka och omformuleras. Forskningen är ingen exakt vetenskap. Vetenskapen är ingen exakt vetenskap heller för den delen. Suck.
Postat av: Anonym
Vad man måste tänka på som forskare är att man alltid är ute i det okända, och det okända skrämmer folk. Särskilt skrämmer det de forskare som står för något som kan tyckas gammalt. Det gäller att då försöka stå emot och lära sig försvara sin forskning. Tänk på att de andra forskarna förmodligen tänker likadant om dig.
Vad beträffar handledare kan man alltid ha tur eller otur. Jag tror dock att oavsett vem man får så blir man aldrig helt nöjd!
Trackback
