Träd är vackra

Medaljens framsida: Jag har i alla fall gjort det för sjätte gången; sprungit Göteborgsvarvet, och jag var i mental balans hela tiden. Ingen träningsvärk idag, bara allmänt ont.

Medaljens baksida: Jag ORKAR INTE göra grejer på helgerna. Jag måste vara hemma, det funkar inte annars, jag vet det, men jag har nästan fobiskt svårt att ställa in saker jag väl har sagt att jag ska göra. Mot alla, alla odds, tårar, sömnlöshet, trötthet, så biter jag ihop, packar matsäckskorgen och drar iväg till tåget. För fjärde gången den här veckan. När det då visar sig att det inte finns tillstymmelse till sittplats, mer än mitt i gången mitt i vagnen, då är det bara att sluta ögonen och försöka stänga av allt och - som vi brukar säga i vår familj - hasa vidare. Det går att äta pastasallad även då man sitter ihopkrupen till en liten boll på ett tåg och folk påväg till tågtoaletten, också löpare som dricker vatten hela tiden, hela tiden kliver över en. Jodå, det går.

Och efteråt, som jag mådde illa! Fy. Vi fick åka till vårt nödövernattningsställe och sova där. Nu är det bara hasa vidare idag också, hemma igen efter ännu en härlig tågresa. Storhandla, städa, sätta kameran på laddning för morgondagens datainsamling och fundera över vad jag ska skriva på hemtentan. Jag har kommit på en rubrik; Prövning av en ickedualistisk tanke om musikens mening. Intellektuellt va'!? ;)

Andra bloggar om: göteborgsvarvet, hemtenta