idag...
...började med att en arg man kom fram och skällde och svor på oss när vi parkerade bilen. Jag blev så ledsen att tårarna forsade hela vägen till Falköping. Sen fick jag lyfta på solglasögonen och försöka torka mig så jag skulle se något, för jag skulle sätta ihop en powerpoint till dagens presentation på doktoranddag. Jag blev färdig i höjd med Partille. Presentationen gick bra. Men konsekvensen av morgondagens insidient är att vi inte längre får parkera gratis. En endaste liten förmån har vi, och den är nu borta. Svordom.
Utanför mitt fönster ser jag en flicka som verkar alkoholförgiftad. Finklädd och med någon slags kostymklädd yngling vid sin sida. studentmössor. Några oroliga vuxna vandrar hit och dit och de ringer oavbrutet i telefon. Jag tror hon kräktes bakom en bil.
Nu har den obarmhärtigt smärtsamma tiden av våren och försommaren kommit. De ödmjuka fina knopparna är borta. Nu är det kräk-ångest-stress och katatstrof-stämning. Det brukar vara fram till juli, då man vaknar upp igen.
Usch, jag känner så för alla ungdomar. En gång körde en av mina pojkar ihjäl sig en vecka innan skolavslutningen. Nä, nu gråter jag igen. Skärpning. Nu ska vi diskutera artiklar med projektgruppen, och sedan är det trivselmiddag. Jisses. För mig finns inget som heter trivsel just nu.
Kram bloggläsare
Kommentarer
Postat av: Ulrika S
Men gud, körde han ihjäl sig! Jag är helt chockad, du menar en av dina elever väl?
Men herregud, va tragiskt. Åh va tråkigt. Fy, varför är livet så grymt. Och varför är examenstider så himla hårda och vilda?
Trackback
