som det forskas idag!
Stön. Sömnlös natt inatt för ovanlighetens skull. Förr i tiden led jag av sömnbrist ofta. Sömnbrist + ångest. Men så brukar det inte vara nu! Tillfälligt undantag. Vad jag har lärt mig av tidigare erfarenhet är att lägga ner ALLA ambitioner och bara varsamt framleva livet efter för få timmars sömn. Idag tog det sig i uttryck som att jag åkte till en kompis och gick promenad - i solsken, mmm - och sedan fikade en riktig lyxlatte och chokladkaka. Skönt. Köpte sedan en alla-hjärtans-dag-gåva till min man (men avlsöjar inte vad!!).
Så, så mycket händer idag. (utan avdrag på lönen - märkligt jobb man har)
Hoppas det går mer framåt för alla er andra!
Trendspaning; mode
Hej bloggläsare
Här kommer lite om tidens tecken :-)
För ca 10 år sedan kommer jag ihåg att det blev enormt inne med fondsparande. Det var under den klassiska it-bubblan. Alla började plötsligt spara i fonder/aktier. Jag var fattig student (då liksom nu) och vi alla i klassen (fjällräventyper med fiollådor i händerna) hade någon liten fond som rusade i höjden. Det som hände var också att ALLA tidningar; svd naturligtvis, men även sketna små lokaltidningar, började med ekonomisidor. Där kunde man läsa 'idag är börsen glad' och 'sol i sommar ger sol på börsen'.
Och, vad ser vi i tidningarna idag? Jo, alla tidningar (och då är min referens gratistidningar mest) har mängder av sidor om MODE. Alla har en profilerad modejournalist, alla har dagens outfit (gatumannekänger) och alla verkar samarbeta med någon större modetidning. Så dagens trend är så att säga mode. Mode och modejournalister, det är det som gäller. Jag kan namnet på fler modejournalister än designers eller fotomodeller. Sofie, hon lär visst få en egen tidning nu, 'Sofies mode' som uppföljade till tv-programmet med samma namn i Tv7. På metros löpsedel stod det 'Acnes historiska visning i stockholm' igår. Modeveckan i Stockholm är löpsedel i Göteborg! Och sen ska vi ju inte tala om fenomenet Ebba - välkänt bland bloggläsare.
Och som alltid när det gäller trender försöker jag hänga med! Jag satt på tåget igår och sneglade på handväskor som såg dyra ut. Handväskor??? För några år sedan hade jag aldrig haft en tanke på att ha mer än en väska. Om ens en väska - varför inte bara en plastpåse? Nu - när jag skulle åka till Norge - kändes det som om den viktigaste saken att lösa i förväg var att köpa en röd handväska i skinn. Min man påminde mig: Du har ju redan en (- ja, visst! en röd galonkasse som jag köpte för halva reapriset på HM för 3 år sedan - men det var INTE en sån jag menade!!). Nu blev det dock ingen...men ändå, det fanns i mitt medvetande.
Vad gäller då när det gäller mode? Ja, det vet alla förmodligen redan, för vem kan undvika att läsa om det, och Ebba kan det där bättre...läs hennes blogg istället...men min egen notering är att jag igår på min dag i Göteborg såg 2 tjejer med svarta, stentvättade jeans. 80-talet is back. Det måste va så? Så nu finns det en kategori av övervintrare som kan andas ut: just nu är just NI rätt igen.
Förresten. Samma dag som jag köpt ett par svarta stuprörsjeans för några veckor sedan - helnöjd!! - läste jag i Metro att de smala jeansen var ett minne blott. På bild var ett gäng modeller på catwalken som gick i utsvängda byxor. Suck. Precis när man vågat haka på är det försent. Och här kommer ännu mer trendspaning:
En föreläsare i högre seminarieserien på konstnärliga fakulteten sa förra veckan att kvalitetskriteriet i humanioraforskning har blivit AKTUALITET. Den forskare som är mest kommersiell, 'på modet', kommunicerar med flest, får flest klick på nätet och är mest populär - den anses vara bäst. Inom konstnärlig forskning är/kan detta (vara) ett problem. Konst ska ju liksom per defintion inte vara populärt, det ska ju sträva mot FRAMTIDEN, gå på ännu ej upptrampade stigar och våga säga det som IMPOPULÄRT. När då konstnärer blir forskare - institutionaliseras - då har de lyckats uppnå kvalitet som forskare, men kanske det motsatta som konstnärer??
Nu har jag skrivit bort nästan hela min tid till morgongymnastik. Jag hade tänkt hinna det innan tåget, för nu blir det 3 dagars mögling på konferans igen. Men, men, kanske om jag skyndar mig. Kram, du trogne läsare.
För dig med mer tid att blaj-surfa, du måste läsa det här som understryker exakt det jag sagt; detta - till och med LILLA AKTUELLT gör repotage om modeveckan. Det är verkligen viktigt för ALLA. Och detta.
Samt, för lite orientering:
Metros modeblogg, Sofies mode, nytt modemagasin i Aftonbladet.
Andra bloggar om: mode, modebloggar, stuprörsjeans, stentvättat, sofies mode, ebba, modeveckan, acneFör dig med mer tid att blaj-surfa, du måste läsa det här som understryker exakt det jag sagt; detta - till och med LILLA AKTUELLT gör repotage om modeveckan. Det är verkligen viktigt för ALLA. Och detta.
Samt, för lite orientering:
Metros modeblogg, Sofies mode, nytt modemagasin i Aftonbladet.
Kollar datorn 1 gång i kvarten...
...ifall, ifall, någon kan ha kommenterat, skickat ett mail, någon nyhet kan ha hänt, någon ny trend kan ha dykt upp, något som måste tyckas till om....
Njae, nej, inte direkt något nytt sista kvarten, men då får man gå tillbaka och se om man missat något annat. Och tydligen har jag missat att Andreas och Carola redan debuterat som duo, som en försmak av melodifestivalen. se här
http://youtube.com/watch?v=g1Nv6Qw-4n8
Vad ska vi tycka om detta? Alltså, hoppas detta är så att säga B-sidan av singeln inför melodifestivalen, för den här låten gick spårlöst förbi i mina öron. Helt enkelt tråkig. Påminner om den här
http://youtube.com/watch?v=DVS_qzjCiSI
Eller egentligen inte? Men det är liksom släpig duettsång. Ingen rolig grej av duetten - bara parallella stämmor. Och så lite segt och slätstruket.
Nä - bättre kan ni, Carola och Andreas! Och jag behöver nog gå ut och ta lite frisk luft tror jag!
Andra bloggar om: carola, andreas, lucky star, melodifestivalen
Njae, nej, inte direkt något nytt sista kvarten, men då får man gå tillbaka och se om man missat något annat. Och tydligen har jag missat att Andreas och Carola redan debuterat som duo, som en försmak av melodifestivalen. se här
http://youtube.com/watch?v=g1Nv6Qw-4n8
Vad ska vi tycka om detta? Alltså, hoppas detta är så att säga B-sidan av singeln inför melodifestivalen, för den här låten gick spårlöst förbi i mina öron. Helt enkelt tråkig. Påminner om den här
http://youtube.com/watch?v=DVS_qzjCiSI
Eller egentligen inte? Men det är liksom släpig duettsång. Ingen rolig grej av duetten - bara parallella stämmor. Och så lite segt och slätstruket.
Nä - bättre kan ni, Carola och Andreas! Och jag behöver nog gå ut och ta lite frisk luft tror jag!
Andra bloggar om: carola, andreas, lucky star, melodifestivalen
Hemma i soffan
Mysbyxor, otvättad, morgontv, under en filt i soffan, med facebook inom räckhåll, en kladdkaka från i går som står i köket och väntar och en bok att läsa - Åh vad jag ska njuta! En mellandag idag. Imorgon kör det igång igen. Ny konferans, men då i Göteborg.
Idag ska jag läsa ett bokmanus där jag medverkar med ett kapitel. Kul. Blir en väldigt praktisk och (inom genren) snudd på klämkäck bok. Den handlar i stort om hur lärare/forskare kan studera lärande med hjälp av learning study (lärstudie) som metod, och sedan följer ett antal kapitel med exempel på studier. Det är alla möjliga roliga ämnen, och ett av dem är musik; det som jag har skrivit.
Det blir den andra boken för mig. Kometkarriär!! :-) Vad gäller den första - den som jag jobbat med stora delar av hösten - så ska den släppas i maj. Omslaget lär vara klart. Tyvärr ser det inte klokt ut. Lite som en bild av Jehovas vittnens förställning om paradiset i tidninen Vakttornet (realistiskt tecknade barn som dansar omkring fritt och euforiskt). Ja, tyvärr! Har försökt skriva och påverka, men jag fruktar att det är försent. Boken heter 'Konsten att lära barn estetik' och kommer ut på Nordstedts Akademiska förlag.
Kusin K - hinner du ringa från jobbet idag vore det kul!
Kram alla bloggläsare
Medarbetare på konferans, sex och relationer
Hej igen
Jag bloggar ikapp lite ikväll. Här kommer en reflektion över det där med konferanser, mer generellt. Jag tycker - som antytts - att det är rätt tungt att åka iväg. Hotell är läskiga och konferansmiddagar är ansträngande. Dessutom har jag nästan fobisk skräck för att tappa bort mina biljetter och nycklar. Och dessutom har jag komplex för att jag ska framstå som en slarvmaja som inte kan ta ansvar. Allt detta sattes på hårdaste prov just på den här resan.
Det började redan på sista seminariet innan vi skulle åka då en kollega antydde att jag inte klarade något på egen hand, utan min eminenta kollega som jag samarbetar med. Han skulle inte med på den här konferansen, och således hade jag inte klarat att skicka in papprena i tid, och därmed skulle jag inte få presentera något. (Det där har vi rett ut nu, no hard feelings mer om det).
Det fortsatte med att jag inte klarat att hämta ut tågbiljetterna i tid, och därmed behövt hjälp av samma kollega som antydde att jag alltid får allting serverat för mig. När jag väl hade biljetterna i min hand insåg jag att de krävde sj-logga på studentkortet, vilket jag inte har eftersom jag inte har....bla bla bla...nånting med csn tror jag. Jag såg framför mig hur jag skulle få skämmas inför de andra stränga doktoranderna på tåget när konduktören skulle kräva mig på studentleg och mitt inte skulle var giltigt. Panik. Jag ägnade 2 timmar åt att ringa runt till sj mm och till slut köpte jag nya tågbiljetter - delvis för egna pengar, för att inte ställa till förtret för någon - och lyckades dessutom få sj att köpa tillbaka mina ogiltiga biljetter. Så var det löst. Skönt.
Väl på tåget visade jag stolt upp min riktiga biljett, bytte tåg i Kil, och hoppade sedan på tåget där jag mötte upp de andra duktiga doktoranderna. Och då...helt ofattbart...hade jag GLÖMT biljetten på det förra tåget och satt där plötsligt HELT UTAN biljett. (Undra på att jag blir trött av resor!) Som tur var trodde konduktören på mig och jag slapp att både böta och betala. Men jag fick blotta mitt misstag inför alla. Typiskt.
---
Så om varför konferansmiddagar är ansträngande: För det första har jag insett att medelåldern på deltagarna i dessa sammanhang lätt ligger 15-20 år över min egen. Många är dessutom sk. Gubbar. Det funkar att umgås med gubbar, men det är inte direkt avslappnande. Och när det har druckits ett antal öl börjar det (detta är kanske inte generellt, men så var det på den här resan) ohejdat att skämtas om sex. Och efter ytterligare några öl kommer skvadorna om de olyckliga äktenskapen, om att doktorander har högst skiljsmässofrekvens av alla och om rykten om vem som har eller eller haft ihop det med vem. Samtidigt har jag lärt mig på den här resan att detta är en del av jobbet. Man åker inte bort för att ha roligt, utan för att hälsa på så många som möjligt, berätta om sin forskning och få lite informell handledning av alla möjliga, höra vad andra får för frågor osv. All den här andra skiten kommer på köpet. Det är som avgaserna för en asfaltsläggare eller byggdamm för en snickare.
---
Och till sist, mot bakgrund av hur mycket som folk verkade vilja prata om sex och relationer. På det läskiga hotellrummet (design som får en att känna sig som om man inte är i ett sovrum utan i en rymdhytt) satt en läcker platt-tv på väggen. På den visades ett reklambildspel. Där stod det
1. Fräsch kille och tjej på bild, text om att kolla in erbjudandet på skärmen
2. Text: här kan du se erotiska filmer
(här kan jag tänka mig att vissa tänker - nej, det där kan jag inte med)
3. BIld: två barns händer, hand i hand, Text: håll kontakt med dem där hemma, få tillgång till trådlöst internet)
(här kan jag tänka mig att vissa tänker - ja, jag borde höra av mig)
4. Text: du får allt till samma pris
(här kan jag tänka mig att vissa tänker - ok, jag tar erbjudandet, men bara FÖR BARNENS SKULL, erbjudandet som också gäller porrfilm.)
Osmakligt.
Andra bloggar om: hotell, porrfilm, konferans, tågbiljetter, sj
Jag bloggar ikapp lite ikväll. Här kommer en reflektion över det där med konferanser, mer generellt. Jag tycker - som antytts - att det är rätt tungt att åka iväg. Hotell är läskiga och konferansmiddagar är ansträngande. Dessutom har jag nästan fobisk skräck för att tappa bort mina biljetter och nycklar. Och dessutom har jag komplex för att jag ska framstå som en slarvmaja som inte kan ta ansvar. Allt detta sattes på hårdaste prov just på den här resan.
Det började redan på sista seminariet innan vi skulle åka då en kollega antydde att jag inte klarade något på egen hand, utan min eminenta kollega som jag samarbetar med. Han skulle inte med på den här konferansen, och således hade jag inte klarat att skicka in papprena i tid, och därmed skulle jag inte få presentera något. (Det där har vi rett ut nu, no hard feelings mer om det).
Det fortsatte med att jag inte klarat att hämta ut tågbiljetterna i tid, och därmed behövt hjälp av samma kollega som antydde att jag alltid får allting serverat för mig. När jag väl hade biljetterna i min hand insåg jag att de krävde sj-logga på studentkortet, vilket jag inte har eftersom jag inte har....bla bla bla...nånting med csn tror jag. Jag såg framför mig hur jag skulle få skämmas inför de andra stränga doktoranderna på tåget när konduktören skulle kräva mig på studentleg och mitt inte skulle var giltigt. Panik. Jag ägnade 2 timmar åt att ringa runt till sj mm och till slut köpte jag nya tågbiljetter - delvis för egna pengar, för att inte ställa till förtret för någon - och lyckades dessutom få sj att köpa tillbaka mina ogiltiga biljetter. Så var det löst. Skönt.
Väl på tåget visade jag stolt upp min riktiga biljett, bytte tåg i Kil, och hoppade sedan på tåget där jag mötte upp de andra duktiga doktoranderna. Och då...helt ofattbart...hade jag GLÖMT biljetten på det förra tåget och satt där plötsligt HELT UTAN biljett. (Undra på att jag blir trött av resor!) Som tur var trodde konduktören på mig och jag slapp att både böta och betala. Men jag fick blotta mitt misstag inför alla. Typiskt.
---
Så om varför konferansmiddagar är ansträngande: För det första har jag insett att medelåldern på deltagarna i dessa sammanhang lätt ligger 15-20 år över min egen. Många är dessutom sk. Gubbar. Det funkar att umgås med gubbar, men det är inte direkt avslappnande. Och när det har druckits ett antal öl börjar det (detta är kanske inte generellt, men så var det på den här resan) ohejdat att skämtas om sex. Och efter ytterligare några öl kommer skvadorna om de olyckliga äktenskapen, om att doktorander har högst skiljsmässofrekvens av alla och om rykten om vem som har eller eller haft ihop det med vem. Samtidigt har jag lärt mig på den här resan att detta är en del av jobbet. Man åker inte bort för att ha roligt, utan för att hälsa på så många som möjligt, berätta om sin forskning och få lite informell handledning av alla möjliga, höra vad andra får för frågor osv. All den här andra skiten kommer på köpet. Det är som avgaserna för en asfaltsläggare eller byggdamm för en snickare.
---
Och till sist, mot bakgrund av hur mycket som folk verkade vilja prata om sex och relationer. På det läskiga hotellrummet (design som får en att känna sig som om man inte är i ett sovrum utan i en rymdhytt) satt en läcker platt-tv på väggen. På den visades ett reklambildspel. Där stod det
1. Fräsch kille och tjej på bild, text om att kolla in erbjudandet på skärmen
2. Text: här kan du se erotiska filmer
(här kan jag tänka mig att vissa tänker - nej, det där kan jag inte med)
3. BIld: två barns händer, hand i hand, Text: håll kontakt med dem där hemma, få tillgång till trådlöst internet)
(här kan jag tänka mig att vissa tänker - ja, jag borde höra av mig)
4. Text: du får allt till samma pris
(här kan jag tänka mig att vissa tänker - ok, jag tar erbjudandet, men bara FÖR BARNENS SKULL, erbjudandet som också gäller porrfilm.)
Osmakligt.
Andra bloggar om: hotell, porrfilm, konferans, tågbiljetter, sj
På väg mot drömkroppen - lägesrapport
Den trogne bloggläsaren minns att jag hoppade på ett erbjudande från tidningen iform, för att få en pulsklocka billigt. Pulsklockan har inte kommit ännu, men två nummer av tidningen och en tränings-dvd som kommer att försätta min kropp i drömskick inom 9 veckor!! Konferans plus träning är inte lika med sant! Men idag är jag hemma, och då har jag haft glädjen (se bilden, hehe) att köra det underbara programmet igen :-)Jag har också fått en hel del födotips från tidningen. Bland annat hur jag kan gå ner i vikt på 7 dagar utan att svälta. Så otroligt genomtänkta tips. Kolla bara på fredagens meny:
Fukost: fruktyogurt, musli och apelsin (inte en apelsin sådär hur som helst, utan 100 g apelsin)
Mellanmål: mandel och gurka
Lunch: fullkornsrågbröd, kiwi (40 gram), lax, äggröra, potatis och hamburgekött (mm, mums - vilken given kombination!!)
Mellanmål: banan och mandel (10 gram mandel! inte mer! ta med vågen till jobbet)
Middag: potatis, kyckling och lite grönsaker
Men, undrar jag (som varken bantar eller svälter), vem HINNER laga och på olika sätt få fram dessa eminenta rätter på rätta tider och vem HAR RÅD att på samma dag konsumera alla dessa råvaror? Fast i och för sig, det skulle ju bara vara 20 gram hamburgare. Med lax till. Lycka till.
Nej, varning, Iform är en tidning för de som (1) älskar att läsa om träning och banting, men inte tränar (antar jag, eftersom varje nummer innehåller en ny kur, och skulle man följa alla kurer skulle man väl banta bort sig helt och hållet?) och (2) lever i ständig skräck för olika sjukdomar. Lite rubriker:
- Bröstcancer: skydda dig optimalt hela livet (träna, ät frukt och fibrer)
- Därför kan jordärtskockor rädda ditt liv
- Potatis städker immunförsvaret
- Ät ditt blodtryck friskare på bara 2 veckor (100 g fisk varje dag)
- Lök håller dig frisk
- Immunförsvaret får ett välbehagligt lyft av rödbetans antioxidanter
senast nytt från konferansen
största modeordet här på konferansen är Identity.
Det är intressant att det inte istället talas om lärande, meningsskapande, kunskap eller liknande - det är ju ändå en konferans om Pedagogik. Men, det är något som hänt. Nämligen, tror jag, att lärande numera ses som identitetsskapande. Om jag tar till mig något nytt förändras jag som person, och om jag vill veta vad någon kan ska jag ta reda på vem någon är.
Jag är helt mot strömmen på detta område. Jag tror att identiteten står relativt fri gentemot kunskapen. Inte helt, men jag tror det är möjligt att studera lärandeprocesser utan att göra det i termer av identiet. Det som jag gör - att se om man kan lära barn något speciellt i musik - är också helt ute. Eftersom lärande är identitetsskapande, och identitetsskapande är personligt, så kan läraren nästan bara förstöra om den blandar sig i för mycket. Läraren ska, om något, skapa en god miljö, men sedan har den i princip gjort sitt... Jag håller ju på att kolla hur läraren kan lägga upp lektionen, vad den kan ställa för frågor, hur den kan möta barns tidigare erfarenheter, ta barns perspektiv osv. Inte på modet!
Intressant också att tänka på detta, som forskarsamhället i musikpedagogik verkar helt eniga om, parallellt med 'ordning-och-reda'-debatten. Läste i den dagstidning på hotellet att den pågår även här i Norge. Vilken forskare bryr sig om ordning och reda? Inte jag, och inte identitetsskaparanhängarna heller gissar jag. Det är politiker som gillar ordning och reda, eller? Själv tycker jag det intressanta är VAD som finns att lära.
Här är jag på konferensen:
Måste fatta mig kort, för jag sitter just nu och lyssnar på den tredje keynoten (huvudtalare) på konferenser. Så min uppmärksamhet är splittrad. Jag vet - jag är oseriös - blogga samtidigt med föredraget. Men som ni ser är jag bara en badanka. Jag är liksom nedsläppt i ett annat - främmande medium (vatten/forskarsamhälle). Jag är i plast (eller; helt okunnig) och jag kan bara flyta omkring i sammanhanget. Inte räcka upp handen och fråga, inte sammanfatta läget, inte kommentera. Men samtidigt kanske jag trivs lite grann. Eller, vad ska jag göra? Jag kollar runt vad folk har på sig, jag ser fram emot och njuter av fikat, jag antecknar 'gubbe i kostym läser innantill på engelska och tittar inte upp en enda gång' eller 'kvinna läser innantill på engelska, med inlevelse' och senare ' M ställer en fråga som avslöjar att kvinnan missuppfattat Foucaluts diskursbegrepp'.
+ öppet internet!
- extremt sömnig efter tidig morgon och 5,5 timmars tågresa
Där satt den!
Några minuter innan det är dags att sticka till träningen. Då precis har jag hunnit igenom boken (t.v., ibakgrunden artikeln som jag läste i torsdags). Yohooo! Svepte boken igår kväll och idag. Alltså; den långa starsträckan igår slutade inte i tomma intet - skönt. Men i samma ögonblick som jag kom in på sista kapitlet började oron; vad ska jag göra sen... hur ska jag få ihop det... borde jag inte läst 5 andra böcker också, förutom denna. Kort tillfredsställelse alltså.
Nu blir det i alla fall 6 x 1000 meter med löparklubben. På med reflexvästen. 98 gånger av 100 känns det bättre efter träningen, på alla områden.
Kram på er
Hann ni se den??
Kom ut från personaldag på musikhögskolan idag. Då. Plötsligt. Där var den: SOLEN!!! Vilken energikick. Tyvärr ingen kamera med, så jag kunde inte plåta några vackra grenar mot eftermiddagshimlen, men jag köpte ett par byxor på rea. Sol = nytt, fräscht = hopp = nya tag
På personaldagen träffade jag en gubbe som jobbar med lärarutbildning. Han frågade om jag kunde komma och hålla en föreläsning om min forskning för de som utbildar sig till lärare för yngre åldrar i skapande ämnen. För mig kändes det som att sätta hela den vissna forskningsblomman i vatten. Om man får säga till någon det man vet, och någon är intresserad, då får ju allt en mening. Eller också räcker det med solen. Jag vet inte. Men jag ska nog tänka på en läsare när jag skriver. Forskningstexter känns oftast inte som någon ska läsa. De ska bara skrivas. Det är bara prestige.
Man gör så gott man kan här i världen
sa Bildt om den här kavajen som han bar på Grammisgalan. :-) Bra kämpat Bildt. Jag säger det samma, jag gör också så gott jag kan. Det är party alldeles för sällan!
(snodde den härifrån)
Det stämde som jag skrev nedan, träningen var stenhård!! Härligt.
Nu kommer sconesen snart ur ugnen. Bäst att skynda sig!
Andra bloggar om: bildt, kavajen, grammisgalan, party outfit
jag liksom balanserar på en tunn tråd
Så märklig känsla idag. Inte direkt negativ, bara lite märklig.
Jag har ju ett jobb, och jag har en arbetsplats, och idag har jag - som en helt vanlig människa - varit och jobbat på min arbetsplats.
Först har jag kört bil i regnet till stationen (15 min). Jag har sprungit för att hinna. Jag har läst på tåget (1,5 tim). I Vårgårda åt jag min medhavda apelsin med keso. Jag har sprungit förbi alla gratistidningsutdelare på Drottningtorget. Jag har väntat på spårvagn i regn. Jag har läst lite på spårvagnen (10 min). Jag har sagt hej till två personer på jobbet. Jag har suttit ensam på ett rum och kartlagt lite data (1,5 tim). Värmt potatismos och skinka, samtalat med en kollega (1 tim). Kopierat en artikel. Sprungit till spårvagnen. Gått igenom Nordstans köpcentrum utan att titta in i en enda affär. Läst på tåget hem (1,5 tim). Hela artikeln läste jag. Om vad musikalisk förståelse är.
Alltså, det är väl såhär det ska vara. Men när jag kom hem igen och såg min man genom fönstret, som stod och hängde tvätt, då först kändes det som om jag vaknade. Det där andra var bara som en tyst och koncentrerad balansgång på en smal tråd. Jag kan inte förklara det bättre.
Ikväll är det träningen igen. Backträning med klubben. Det blir stenhårt! :-)
Över en kopp kaffe
Mums; här var dagens eftermiddagskaffe.
Min man som sköter den mesta kaffekokningen här hemma har lagt sig till med så här caféinspirerade mönster av kanel på. Och till denna bild kommer lite blandade kommentarer:
* Om drygt nio veckor är den här; DRÖMKROPPEN.
Hur kan jag veta det? Jo, jag har hoppat på ett erbjudande från tidningen IForm där det ingick en träningsDVD med ett nioveckorsprogram till drömkroppen om man började prenumerera (och inte sa upp sig förrän efter tre nummer). Det kanske kan sätta fart på styrketräningen igen? :-) Den största anledningen till att jag tog erbjudandet var att det PÅ KÖPET följde med en pulsklocka, och det är något jag länge tänkt vore kul att ha.
* Metro skriver att vi svenskar gått upp 40 000 ton (eller vad det nu var för siffra) över jul. Dietisten i tidningen gav rådet att man skulle ta itu med det på en gång. Min granne har redan gjort det. Två gånger under loppet av ett år har jag sett honom gå stavgång. En gång var julafton 2007 och den andra gången var juldagen 2006. Regelbunden träning. Nyttigt.
* Kajsa Bergkvist lägger av. Hon är över 30. Hon kändes - förlåt - lite gammal och passé när hon tog farväl. Vi är lika gamla. Eh... Karriären är över. Men hon har varit underbar genom alla år. Tack.
Andra bloggar om: kajsa bergkvist, metro, nyårslöfte, träning, stavgång, latte, drömkroppen
Arn
I går var jag och min familj och såg årets julfilm; Arn.
Jag var inte precis rörd till tårar, men all heder åt arn-skådespelaren i egenskap av ryttare - vilka ridscener! - och framförallt; hurra för den vackra naturen.
Eftersom jag bor i 'arn-riket' har jag haft förmånen att besöka vad vi i somras kallade Arnborgen, men som visade sig komma att föreställa Gudhems kloster (vars ruiner egentligen ligger utanför Falköping). Min man som har sett på Disneydags i sin barndom förvarnade om att de bygger en nedre del som kuliss och resten - tinnar och torn - lägger de till i datorn efteråt. Ganska coolt. Så här såg det ut i somras:
Notera staketet runt om som är uppsatt för att inte korna, som råkar bo på inspelningsplatsen, ska komma och käka upp klostret.
Detta är "inifrån" klostret. Den vackra stenväggen var gjord av någon slags gummi.
Andra bloggar om: Arn, film
Jag var inte precis rörd till tårar, men all heder åt arn-skådespelaren i egenskap av ryttare - vilka ridscener! - och framförallt; hurra för den vackra naturen.
Eftersom jag bor i 'arn-riket' har jag haft förmånen att besöka vad vi i somras kallade Arnborgen, men som visade sig komma att föreställa Gudhems kloster (vars ruiner egentligen ligger utanför Falköping). Min man som har sett på Disneydags i sin barndom förvarnade om att de bygger en nedre del som kuliss och resten - tinnar och torn - lägger de till i datorn efteråt. Ganska coolt. Så här såg det ut i somras:
Notera staketet runt om som är uppsatt för att inte korna, som råkar bo på inspelningsplatsen, ska komma och käka upp klostret.
Detta är "inifrån" klostret. Den vackra stenväggen var gjord av någon slags gummi.
Andra bloggar om: Arn, film
vissa framsteg
Nu har jag kommit in i det lite. Jag närmar mig arbetet
från facebook (lägsta nivån)
till videoredigering av privat-intresset-film (mellanintellektuell nivå)
via jobbmail (nästan som riktigt arbete)
till någon form av forskningsanalys. Jag har i alla fall satt på skrivaren för att skriva ut ett datamaterial jag har som jag ska börja granska. Så det händer saker. En mycket bättre känsla idag!
Någon kanske har märkt att det är fredagkväll nu? Gå hem osv.
Så funkar det inte här. Så fort hjärnan kopplar är det bäst att jobba. Men nu fick jag precis ett samtal om att jag blir bjuden på middag ikväll. Det blir alltås lite omväxling här i alla fall.
Det är ju sånt som kan hända också; brain in order, men ett verkligt skäl att ändå inte jobba.
missbelåten
Nä, nu är det dags att klaga lite.
För det första;
den behagliga tid som många betraktar som jullov är över! Det betyder att det inte längre känns lika legitimt att ta en ridtur, gå ut och fota, sitta vid datorn, kolla runt på facebook, etc etc. Nu borde man jobba! Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Hade jag någon skön bok att ta tag i skulle jag kanske orka, men jag har inte ens någon hemma. Jag har inga möten. Jag har inget jag akut måste transkribera. Jag har möjligen några gamla ariklar i datorn som jag skulle kunna läsa, men det tar emot som om det gällde...jag vet inte vad.
Ingen skillnad idag mot de senaste dagarna alltså, förutom att jag nu går omkring och känner mig kass och oduglig som inget gör.
För det andra:
jag har tänkt att göra en film med stillbilder och rörliga bilder som ett kollage till musik. Följande krånglar
1) jag kan inte omvandla cd-skivorna till mp3 (hittade ett koverteringsprogram från wma till mp3, men då är filerna cda-filer, så det funkar inte i alla fall)
2) jag kan inte det bättre, men mycket svårare videoprogrammet (premier pro istället för w movie maker)
Äh, skit.
Dagen efter en rolig dag
Hej
Denna vecka är jag tre dagar på raken i Göteborg, med övernattningar. Skönt på ett sätt att vara på plats och slippa uthärda på försenade tåg, men problem med min 'vila alltid dagen efter en arbetsdag'-regel. Igår var en underbar rolig, lång och givande arbetsdag, så idag borde innebära något mer fridfullt än att sitta på kontoret och läsa, och gå på möte om boken (som just nu känns skit).
Igår var jag med på en endagskonferens om den metod jag håller på med. Förutom forskningsmetod är den också en modell för lärarfortbildning som blir allt mer populär. På konferensen var det flera lärarlag från grundskolan som berättade om sina studier. De två främsta forskarna inom metoden(och teorin) var där och förelästa också. Jag kände mig upplivad av att höra dem. Den ena av dem var opponent på mitt planeringsseminarium. Turligt nog lyckades jag hamnade brevid honom på lunchen och fick berätta/fråga lite om mina tankar inför framtiden. På kafferasten fick jag kontakt med den andra av de två gurusen. Efter lite samtal om ditt och datt frågade hon om jag ville ha henne som bihandledare. Bingo! Förutom att jag har beundrat henne från första stund är hon precis nu på väg att flytta till samma stad som jag! Ännu en långvägspendlare. Förhoppningsvis kan vi börja träffas, och på så vis öppna för en framtid, på den lokala högskolan!? Kul.
Så där, då har man kommit igång lite.
Kram
Arbetsveckan har börjat
En oändligt stillsam måndagmorgon. Ensam hemma. Sittandes på mitt arbetsrum i huset (för en gång skull!! TV-soffbordet är ockuperat av julpysselmaterial, så där går inte att vara). Kl är 11.17 och det har knappt blivit ljust ute. Jag har läst 20 sidor i en, åtminstone ganska, intressant text om genus och populärmusik. Det är så tyst att jag nästan undrar om jag finns till.
Humansiten, Göteborg
Har burit med mig min matlåda upp till Humanisten idag. Ska ha ett möte här snart med en i forskargruppen angående boken. Hon fann för gott att vi skulle redigera hela inledningen till boken inklusive teori och tidigare forskning. Ett ärofyllt uppdrag. På tåget hit har jag klippt sönder min utskrift av texten och tejpat ihop det (javisst, rent fysiskt) som jag tycker det ska vara. Får se hur det tas emot.
När jag kom hit speglade jag mig i glasdörrarna. Här är så oerhört studentaktigt. Här ligger universitetets stora bibliotek och här pluggar alla övervintrade intellektuella (smala killar med svarta glasögonbågar och gröna lammullströjer). Jag har inte varit mycket här i huset, men när jag gick på musikhögskolan gick vi hit och åt någon gång, för restaurangen ansågs lite bättre.
Nu när jag såg mig i spegeln undrade jag om det här med doktorerandet verkligen är ett steg framåt. Det kanske är ett steg bakåt istället. Tillbaka till någon slags kvasiungdomstid. Alternativt ett steg åt sidan. Övriga livet susar förbi medan jag ligger i ett dike och doktorerar.
Kram
Inga träd idag
Jag sitter på ett bibliotek i Göteborg och stirrar hålhögt ömsomnt ner i en text som jag ska opponera på imorgon, ömsom in i en tegelvägg rakt framför mig. Nu är det storstad och seriöst yrkesliv som gäller.
30 minuter försenat tåg. Möte med forskargruppen om vår bok som snart är klar. 5 forskare som ska underteckna samma bokmanus = intressant erfarenhet av samarbete... Indisk lunch, mycket god och prisvärd.
Inspirerande möte med forskarkollega med upprättande av massor av nya arbetsuppgifter som jag tar med mig hem till träden, dagsljuset, promenaderna, tv-soffan, jack bauer i 24, vetevärmaren, julpyntet....
Längtar hem ända sedan igår, när jag ännu inte hade åkte iväg.
PS. Igår var jag på besök på skolan där jag tidigare jobbade som lärare. Det gjorde mig varm i hjärtat. Gymnasielärare var ett underbart jobb. Tonåringar som står i attitydstinna kläder och kaxiga snedluggar och övar luciasånger och några fixar att lägga en stämma. "Änglarna ger oss hopp och frid, sjunger om fred på vår jo-o-ord..." Det är så fint att man vill gråta! Hur kunde jag lämna det för forskning?? (Jo, egentligen vet jag... det är tjatigt att rapportera frånvaro på dem som jämt skolkar, och jobbigt med alla som blir sura över bytygen, och stressigt med 8 parallella kursen, 150 elever och en flummig rektor... men när väl ögonen möts och man får till det där frasslutet som man har övat 100 gånger och alla är med och gör MUSIK samtidigt, då, då!)
Andra bloggar om: gymasielärare, forskning, hemlängtan, musik
30 minuter försenat tåg. Möte med forskargruppen om vår bok som snart är klar. 5 forskare som ska underteckna samma bokmanus = intressant erfarenhet av samarbete... Indisk lunch, mycket god och prisvärd.
Inspirerande möte med forskarkollega med upprättande av massor av nya arbetsuppgifter som jag tar med mig hem till träden, dagsljuset, promenaderna, tv-soffan, jack bauer i 24, vetevärmaren, julpyntet....
Längtar hem ända sedan igår, när jag ännu inte hade åkte iväg.
PS. Igår var jag på besök på skolan där jag tidigare jobbade som lärare. Det gjorde mig varm i hjärtat. Gymnasielärare var ett underbart jobb. Tonåringar som står i attitydstinna kläder och kaxiga snedluggar och övar luciasånger och några fixar att lägga en stämma. "Änglarna ger oss hopp och frid, sjunger om fred på vår jo-o-ord..." Det är så fint att man vill gråta! Hur kunde jag lämna det för forskning?? (Jo, egentligen vet jag... det är tjatigt att rapportera frånvaro på dem som jämt skolkar, och jobbigt med alla som blir sura över bytygen, och stressigt med 8 parallella kursen, 150 elever och en flummig rektor... men när väl ögonen möts och man får till det där frasslutet som man har övat 100 gånger och alla är med och gör MUSIK samtidigt, då, då!)
Andra bloggar om: gymasielärare, forskning, hemlängtan, musik
