Träd är vackra

Jag existerar idag, men bara i smyg. Måndagen drog igång. Förmodligen är det många som åkte till jobbet. Jag åkte till min häst och red. Blev sedan bjuden på 2 (!) karrékotletter. Köpte de där penséerna. Satte mig lite utanför på ett fårskinn. Det närmsta jobbet jag har kommit idag är att jag har börjat leta resekvitton inför deklarationen och kollat mailen två gånger. Deklarationen! Det är den och det där med att ställa om klockan på rätt dag. Jag förstår inte att så många människor klarar av det. Förra året lämnade jag inte in någon deklaration. Då fick jag böta 1000 spänn. Det gör jag inte om i år.

Nej, finns inget att skriva om idag. Möjligen att jag 'gör läxan' idag genom att bära en käck-grön sjal och en mörkrosa kofta :-)

Hej

I väntan på att någon ringer upp mig och vill ha med mig i en expertpanel i tv som diskuterar (förslaget till) gymnasiereformen, skriver jag här ett inlägg på min alldeles egen blogg. ;-)

Hon som har gjort utredningen heter Anita Ferm och är civilingengör/lärare. (Hm, vad lustigt att det inte blev en med konstnärs- eller journalistbakgrund som gjorde utredningen...*ironisk*)

Hon anser att begreppet kärnämne ska utgå och ersättas med gymnasiegemensamma ämnen, alltså dessa ämnen ska läsas av samtliga elever:

• svenska/svenska som andraspråk
• engelska
• matematik
• historia
• religionskunskap
• samhällskunskap
• naturkunskap
• idrott och hälsa

Alltså, bort ska idrott och hälsa, estetisk verksamhet och in ska historia. Vart tar idrott och det estetiska vägen? Jo, det ska finnas med som något alla ska kunna välja. Idag är valmöjligheten 300 poäng, nu ska den bli 200.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Min kommentar, i egenskap av fd. gymnasielärare som undervisat på nästan alla gymnasiets program i just estetisk verksamhet (på 3 olika skolor) och som nu varande doktorand i estetiska uttrycksformer med inriktning mot utbildningsvetenskap, är följande.

Jag är inte förvånad över att estetisk verksamhet försvinner. Jag tror det är den ytterska konsekvensen av den diskurs som har varit rådande i grundskola/förskola bland skolledare och lärare. Säkert även bland elever. Den estetiska verksamheter brukar betraktas som (och detta har forskats fram, det är inte bara min uppfattning)
- roligt
- en paus från 'allt det andra'
- ett andningshål
- något man kan vara bra i om man är dålig i allt annat (kompensation)
- något man blir social och trevlig av
- något man behöver för att kunna uttrycka sig (om man inte kan typ skriva)
- något man eventuellt kan bli intelligent av (mozarteffekten - numera sågad i forskarsamhället)

sammanfattningsvis; oftast ett medel för att uppnå något 'annat'. Det estetiska är ett sätt att lära sig, inte något man kan...diffust uttryckt.

Om man betraktar det estetiska på något av ovanstående vis blir det tämligen meningslöst i längden. Som kanske gymnasieutredaren funnit. Roligt kan man ha på Liseberg eller Gröna lund, paus kan man ha hemma, social och trevlig kan man väl också bli på annat sätt, och bästa sättet att bli bra i matte är säkert att träna sig i just matte. Varför blanda in något annat?

MEN - MEN - MEN - MEN - MEN - MEN

Det estetiska bär på kunskap och förmågor I SIG, det finns något mer än medlet att lära sig matte eller franska, slappna av eller bli glad.

För det första, den estetiska kunskapen - sinneskunskapen - går inte att ta förgiven.
Ett barn kanske startar sin 'karriär som seende' genom att se 'gult' och 'blått'. Det tränade ögat kan däremot upptäcka sandgult, senapsgult, brandgult, smutsgult, mörkgult, brungult, postgult osv osv.
På samma sätt med musik. Först kanske någon hör 'nu är det musik' till skillnad från 'nu är det tyst'. Med hjälp av fler och förfinade redskap, i form av distinktioner och begrepp, kan lyssningsupplevelsen utvecklas till att innehålla dur, moll, starkt, svagt, klassiskt, pop, C-dur, A-moll, 6/8-delstakt, bluestolva, ABA-form osv osv osv. Dessa redskap tar sig lyssnaren fram med, även som musiker. 'Nu låter det rent, vi sjunger samma ton, nu är det falskt, jag låter lite låg, jag får intonera högre...'.

Ok. Där har vi något om den estetiska kunskapen, eller förmågan att se och höra. Jag tror det var ett misstag från början att kalla ämnet så som det heter idag; estetisk verksamhet. Ungefär som det gick ut på att 'bara göra' något, lite vad som helst. Inte för att det inte handlar om att göra saker. Jag undersöker ju just nu lyssning i min forskning, och hur man kan lära sig det. Det är svårt att komma åt lyssningen utan någon representationsform. Vi har provat att låta barnen spela till musiken, dansa, eller måla, och sedan tala med dem om vad de hör. Visst är det en verksamhet. Men inte en verksamhet befriad från tankar eller mål!

Jag har väldigt svårt att komma på någon människa som inte skulle vara behjälpt av att utveckla sin syn och sin hörsel. Förutom allt annat som kursen rymmer...målen är idag att eleven ska

• kunna uttrycka tankar eller idéer med något estetiskt uttrycksmedel
• kunna reflektera över och diskutera sitt eget skapande
• ha kunskap om olika konstnärliga uttryck och företeelser
• kunna se anknytningen mellan estetisk verksamhet och den egna studieinriktningen.

Usch, jag vill inte leva i det samhälle där människor inte utbildas i detta.


Andra bloggar om: gymnasiereformen, estetisk verksamhet, skolan, skoldebatt, musik, bild, politik

Ni behöver inte vara oroliga! (se debatt nedan) Det är helt ok att lägga ut bilder på maten.
Jag kör vidare på temat, det verkar finnas ett behov:

Vad sägs om den här klassikern? Ännu en klassiker.

gröt (3 minuter) med egenkokt lingonsylt (lingon från grå mur) samt mjölk
och en liten extra knorr
färdiginlagd sill (som variant på makrill i tomatsås som vi annars äter 8 dagar av 10 känns det som) på knäckebröd

efterrätt:
kiwifrukt


(notera träningsoverallsjackan - åkte på för en joggingtur)



Jag tycker vi ska stötta varandra med mattips. Enkla och begripliga. Som Kusin Ks pannkakor med grädde och sylt. Det kanske vi kan ha på fredag...?

Annars då? I alla fall torsdag, som vi numera säger. Inte jobbat allt för hårt idag, men länge. Transkription till sent igår, och sedan det sista på tåget i morse. Som vanligt när man kollar på något sådär i detalj framstår det mycket rikare och intressantare än när man upplever det live. Det var inte så tokigt ändå. Sedan kurs, och liksom förra kurstillfället en musikvetare som föreläsare. Musikvetenskap verkar vara världens softaste ämne. Jag ångrar nästan att jag inte satsade på att bli forskare i det i stället. Det är ett i grunden helt 'onyttigt' ämne, men ändå med en lång och stabil historia. Till skillnad från musikpedagogik som inte har mer än 10-20 år på nacken. Musikvetare verkar inte bry sig så mycket om teori och metod. De har sina små intressen som de gräver i, lite som journalister. Verkar trevligt och på ett sätt problemfritt. Vi har en mycket hårdare tillvaro där vi måste armbåga och slåss och argumentera för sin existens. Svårt nog att vara människa ändå! Forskaren som besökte oss idag hade spelat musik för massor av olika människor och bett dem beskriva musiken. Så där kan vi få svar på hur människor talar om musik. Tack för det. Har vi alltid undrat :-)

Andra mattallrikar som jag snubblat över idag: Ebbas lunch, en tvåbarnsmammas middag, en jämtländska som ätit kolbullar ute i snön, en målmedveten 17-årig killes frukost och stackars Katrin Schulman bantar, hon har lagat ut både lunch och middag idag!

God-äntligen-äntligen-natt

När ska det lugna sig? Det är ju likadant vecka efter vecka numera tycker jag - att jag får slå knut på mig själv för att hinna. Usch. Jag vägrar gå ut i stressträsket. Vänta bara tills jag är klar med den här omgången datainsamling. Då ska jag slöa!! Påminn mig annars.

Nu är klockan 19:13. Kl 9:30 imorgon ska jag ha hunnit läsa/skumma en bok till en kurs OCH transkriberat 40 minuter video. Jag ska få lite hjälp med analysen av den där lektionen som inte blev helt vad vi önskat. (Känns lite kymigt. Man vill helst visa upp bara sånt som är bra, men nu gäller det att ha distans.) Så därför måste det förberedas genom en hastig transkription. Stön.

Men jag tänker inte missa Morgonsoffan i svt kl 21:30! Jag kollar ibland på morgonsoffstv och då är denna parodin väldigt underhållande - åtminstone programledarna och särskilt den underbart smilande och trevliga tjejen, vad hon nu heter, Petra tror jag... och David Batra är också kul. Lite backstageskvaller kan man hitta på den här småintressanta bloggen.

Andra bloggar om: morgonsoffan

Ursäkta, jag kan inte släppa det - Tobias Persson attack på (en del av) dagens ungdom.

Jag kommer precis in från en joggingtur, och det som snurrat i mitt huvud tar avstamp i det här:

...behandla stan som en privat catwalk i väntan på att bli ?upptäckta? för att ? gud bevars ? slippa ha ett vanligt jobb!
Jag vet att merparten av de unga i dag är reko och faktiskt bryr sig om sin omvärld, även om det är lätt att glömma.
Samtidigt ser jag en navelskådande, blasé och världsfrånvänd generation som med putande läppar och förakt i blicken spänns fast på räkmackor och kräver att knuffas mot sin talkshow. För 150 år sedan byggde ungdomar vår järnväg, våra hus, vårt samhälle ? i dag fotograferar de sin fika.

Det där med att fotografera sin fika tog jag upp i förr-förra inlägget. Nu funderar jag över de som vill 'slippa ha ett vanligt jobb'. ETT VANLIGT JOBB!! Förstår jag rätt om Tobias kopplar ihop 'vanligt jobb' med 'bygga järnväg och hus' (hjälp mig, någon diskursanalytiker där ute!). 'Bygga samhålle' - hur undgår man att göra det (social konstruktivism)? En annan fråga är väl vad för slags samhälle man bygger, men ändå... Hur som helst, nu undrar jag, vilka yrken av de här är 'ett vanligt jobb':

• bloggare
• journalist
• poet
• komiker
• norénskådespelare
• forskare
• lärare
• börsmäklare
• husmäklare
• makeupartist
• cirkusartist

Gör testet du med - är du på rätt sida sträcket (flest nej)?

1. behandlar du stan som en privat catwalk? - njae, nej, är jag på stan är jag ofta springandes till tåg
   
2. väntar du på att bli ?upptäckt?? - ja, alla vill väl bli sedda, i någon mening
   
3. saknar du ett vanligt jobb? - ja, jag jobbar inte, jag försöker forska
   
4. Är du navelskådande, blasé och världsfrånvänd? - ja, många kan nog uppfatta forskare så
   
5. har du putande läppar och förakt i blicken? - nej, inte direkt
   
6. slarvar du med att vara med och bygga järnvägar och hus? - ja
   
7. fotograferar du din fika? - ja
   

Vad jag vill säga är att det är meningslöst att kasta sten mot en speciell grupp, i det här fallet de små otäcka 90-talist-tjejerna. Det är precis lika meningslöst som att peka ut skolan som roten till det onda i samhället. 90-talisterna, liksom skolan, är speglingar av samhället, och samhället är vi alla. BIldade som obildade.

Sådär, då har jag också varit med i debatten lite. Kul. Bra att sådana som Tobias tar ton, så man får tänka lite.

Andra bloggar om: tobias persson, 90-talister, modebloggare, samhällsdebatt

Syrran - skönt att du är hemma igen!
Barnen är i grupp. Det skulle säkert vara skillnad om de var en och en. Då det inte är menat som ett 'test' utan mer som en 'naturlig del av skolvardagen' verkar det mest logiskt att de får vara i grupp. Utmaningen för läraren är att få barnen att upptäcka det som gör takt till takt.

Hej igen, och tack Linda för kommentar. Visst - fikapauser och kläder ÄR intressanta!

Idag har 3 anmärkningsvärda saker hänt

1) Jag har varit hos frisören och för första gången i mitt liv (sedan jag var ca 4 år) inte klippt allt håret lika långt. Några strån i fram är lite kortare. Jag vill inte kalla det lugg precis, men just när det är tvättat, och ännu inte torkat upp i det vanliga burret, skulle man nästan kunna kalla det holywoodlockar? Nästan i alla fall.

2) Jag har filmat andra omgången av min studie (3 lektioner totalt). Läraren och jag drog en djup suck efter lektionen. Det stod utom allt tvivel att barnen inte lärde sig ett dugg av vad som var planerat. Det är ju i och för sig också ett forskningsresultat, men inte direkt upplyftande. Poängen är att barnen ska lära sig höra skillnad på musik som går i två-takt och tre-takt. Första gången utgick vi från att de skulle gå i takt till musiken, och sedan la vi in olika taktarter illustrerat genom att de fick klappa olika figurer för två och tre. Det blev misslyckat så till vida att själva klappandet var så svårt att utföra att det inte fanns en chans för vissa att kunna göra det samtidigt med musiken. Den här gången skulle de få röra sig 'fritt', vilket vi förutsatte skulle vara i takt på något sätt, och därifrån skulle läraren föra in betoningar på två respektive tre. Problemet var att 'fritt' för barnen inte hade det minsta med takt att göra. Och på den vägen var det. Ingen verkade fatta något. Det kan verka enkelt, men det är det verkligen inte!

3) En börda har lättat! Skinnjackan är införskaffad (skinnimitation), och till den en rosa sjal med glitter. Våren är räddad. Jag, en bland alla andra. OJ, vad glad jag är för den här!! Lycka kan inte köpas för pengar, men jackor!

Hänger ni med i väskdebatten 2.0, nämligen den om modebloggande tjejer? Den fick en rejäl skjuts i och med programmet Debatt i svt häromsistens. Nu har komikern Tobias Persson tagit ton genom ett öppet brev / insändare / upprop, eller vad man vill kalla det, i Expressen. Du kan läsa det här.

Jag citerar:
?Jag vill få upp tjejers dåliga självförtroende och självkänsla? säger Löwengrip i en intervju i TV8 nyligen. Jag lyfter på hatten för detta (ingen märkeshatt men ändå). Dock undrar jag hur du planerar att genomföra dessa beundransvärda visioner. Genom att fotografera fler lattemuggar? Genom att tipsa om dyra jackor de inte har råd med? Anser du att man kan sminka sig lycklig och fnittra sig allmänbildad? Kom inte och säg att du förespråkar ?man duger som man är?-filosofin. Det skulle inte ens Ebba tro på.

Känner mig lite träffad. Jag brukar också ta kort på min kaffekopp ibland. Det är väl ingen som tycker det är ointressant?? Jaja, hur som helst, jag bloggar inte för att få upp andras självförtroende och jag tipsar inte om dyra jackor, så detta kanske inte är en kritik mot mig. Nej, jag inser det.

Jag blir nyfiken på den här Tobias Persson, komikern, och googlar på honom. Min första träff ledde mig till den här bilden:

Pah! Va ytligt! Fotografera sig med en kaffekopp. Kom igen Tobias, allmänbilda upp dig. :-) (skämtar)

Kolla här alla tjejer därute, gör som jag, bli forskare istället för shoppare, det är jättekul, och man blir allmänbildad.

Här är förövrig en bild på Isabella Blondinbella Löwengrip poserandes med en latte:
från hennes blogg.

Det finns de som går in för kritiken ännu hårdare, och startar en antihemsida, jag länkar inte till den, för jag finner det så obehagligt. Tänk om någon startade en blogg som bara gick ut på att hata mig? Eller Tobias Persson. Kom igen. Mobbing växte vi ifrån på mellanstadiet.


Andra bloggar om: blondinbella, tobias persson, modebloggar, expressen

Hej

Det har skrivits en hel del intressanta kommentarer - om dagen-efter-test, juryn, rättvisan och tillförlitiligheten i folkets röst. Visst är det skönt att göra sin stämma hörd ut i cyberrymden!? (jo, jag tycker faktiskt det hade varit väldigt lustigt om Christer S hade fått åka till eurovison, men inte för att det var bästa låten utan för att den hade kult-stämpel-potential).

Nu är det verkligen dags att tvätta bort glitterögonskuggan, städa bort drinkglasen, och stänga ner youtubefönstret. Nu är det dags för arbetsvecka.

Jag kör igång ett nytt max-jobb-maraton (jmf mix-musik-maraton - 10 låtar i följd utan reklam alt. 10 arbetsuppgifter i följd utan chans att bara sitta behagligt vid datorn och surfa) imorgon måndag med (1) doktorandseminarium här på den lokala högskolan där jag lägger fram en text om vems perspektiv man tar i forskningen, etik och lite annat, (2) kurs nere i Göteborg, läxan ska göras på tåget ner och (3) möte med projektgruppen och sista orden om vår bok. Jag läste den och hittade ett fel på varannan sida jag läste. De kommer hata mig! Varför har jag inte sett allt det här tidigare?? Ja, det kan man fråga sig, liksom varför inte redaktören gjort det!

På tisdag hoppas jag på sol, för då har jag chans att ta lite nya trädbilder. Jag har sett ut ett riktigt spännande exemplar idag på min ridtur.

Hej och hå, måndag. Det har i alla fall varit helg och snart är det torsdag igen.

Tonåringarna med makten över våra (mode)liv hade bloggmingel med veckorevyn. Kollade in bilderna. Jag tappar hakan! Jag har aldrig sett så många handväskor på en gång sedan sist jag var inne i en väskaffär. Ok, jag fattar, jag fattar; vi måste ALLA köpa en handväska. Och prio 1 är att den är dyr. Glöm din förlegade uppfattning om att handväska är en tantgrej!

Jag har har sonderat terrängen lite, för er som inte orkar med att hårdbevaka modebloggarna, och hittat några huvudsakliga drag i vårens väskmode. Klicka hem idag! Kolla in bildspelet:

först och främst; Kånken - kommer jättestort i vår, helst i klara och knalliga färger. Ganska bra med ryggsäck för er som har mycket grejer (smink och sånt) i väskan!

Många av oss tjejer som reser mycket bör satsa på en sån här i år; midjeväskan, jättebra och stöldsäker. Många fack. Helskön design. Våga inte Paris eller Milano utan denna.

Plastpåsen - MÅSTE HA!!! Say no more. Jättesnygg till jeans och t-shirt eller varför inte för att tagga ner en söt sommarklänning.

och för den som vill våga lite crazy; den kviltade tygkassen. Jag kommer sticka ner till Odensåkers hantverksmässa i helgen och skaffa en sån här. Har redan sett den i händerna på hela modeeliten.

Chiao!

PS - vilka underbara kommentarer på förra inlägget. TORSDAG IS THE DAY

Andra bloggar om: mode, modebloggar, vårmodet, handväskor, veckorevyn, trender

Har nu gjort en nedklippt version av filmen från lektionen igår som jag ska ta med till mötet med lärarna idag. Det är inte speciellt vanligt att forskare klipper i datamaterialet, men jag tycker det är superbra. Det finns inget som kräver noggrannare tittning på en film än när man ska klippa bort det som bara tar tid men inte säger så mycket. Och transkriptionen gör jag naturligtvis av hela filmen.

Så har de ringt från förlaget också. Korrektur cirkulerar på vår bok. Stön, ska man behöva läsa den en gång till? Kan man inte bara hoppas att allt är rätt nu? Ja, ja. Vi kanske kan ha en tävling här på bloggen (som de har på modebloggar) då vi lottar ut ett exemplar av boken (och inte en liten fickspegel från Marc by Marc Jacobs eller Chanel - fast jag vet att ni mycket hellre vill vinna sånt...)! Haha! Det vore nåt.

Lunch nu till workoholic-mig
Räkna med att jag snart ligger i coma igen. Efter mötet i eftermiddag?

Den här bloggen har tre huvudsakliga teman

1) in/bak-sidan av en ung och oerfaren blivande forskare som trevar sig fram och försöker förstå en ny kultur. inte så avanserat om själva forskningen, mer om känslorna runt omkring. för att: jag önskar att det fanns andra / flera sådana här bloggar att kolla in på rasterna, speciellt när man sitter själv. så någon måste va först tänkte jag, tyvärr verkar jag fortfarande vara ensam i denna något smala fåra. Precis som andra tycker det är kul att kolla på vad andra har valt att ha för läppstift på sig skulle jag tycka det var kul att höra hur många sidor någon annan har läst, om någon har börjat en rolig kurs, om någon kommit på någon bright idé för att få sin analys att lyfta, etc.

2) världen betraktad genom träd, ett intresse som slumpvis ploppat upp, och som jag tycker passar ganska bra in på en blogg. En travesti på dagens outfit är dagens träd, men tyvärr blir det inte riktigt dagens träd, kanske snarare veckans.

3) kvasiviktiga kommentarer om, i första hand musiktvprogram som melodifestivalen och idol - de mest lästa inläggen ;-)

Några gånger har jag drabbats av bloggexistensiella kriser, och det är när någon jag känner plötsligt kommer fram/ ringer upp och säger; nu har jag läst din blogg. Hjärtat slår några frivolter, för plötsligt inser jag att väldigt många av mina tankar har jag publicerat här i mitt lilla hörn av internet. Och allt står och står kvar. Och allt kan läsas av PRECIS VEM SOM HELST. Allt från vänner och släkt, gamla elever, kollegor, eventuella ovänner??, och till och med Ebba von Sydow. Hon har ju varit här och kommenterat som någon kanske minns ;-). Så om någon säger - jag har läst din blogg - då är det som om överjaget plötsligt gör en hastig utzoomning, och jag ser; där står ju jag! Varför har jag lagt ut allt det där? Vem trodde jag att jag var egentligen??

Hur som helst, för det mesta känns det bra. Någon gång har det känts riktigt riktigt tråkigt och obehagligt. Men för det mesta bra. Bloggen är en rolig grej. Min forskningstid tecknas ner här. Det är lite som ett konstprojekt. En närläsning av mig själv (eller, som ni säkert inser, en väldigt liten DEL av mig, allt hamnar naturligtvis inte här!!) MEN, frågan är hur det kändes för Bringéus idag, när han blev uppsagd från jobbet för att företaget fick nys om att han hade en 'olämplig' blogg. Det kunde skada dem. Vad han gav uttryck för på sin privata blogg. Läs en initierad kommentar här om du vill bli lite insatt.

Scary. Som sagt, lika bestämt som en tidning eller någon annan gammaldags media, men ingen ansvarig utgivare, ingen granskning, inga gränser, inga regler, ingen moral? Klart det är knäppt med bloggar. Och det är skitknäppt med tonårstjejer som lägger ut SIG SJÄLVA halvnakna på facebook. Och med mördare som lägger ut sina brott på youtube. Men det är extremt demokratiskt också. Varför är det bara någon fet experttyckare på expressen som ska få publicera vilka låtar som är bäst och sämst i melodifestivalen? När jag kan göra det bättre :-). Nja, kanske inte så kraftfullt exempel. Tänk istället band som kan skippa skivbolagen och lansera sig på myspace. Det är som att ställa sig under ett äppleträd och skaka stammen. Det bara öser ner; halvrutten och helfin frukt. En del får man i huvudet och en del kan man plocka upp och käka, och lägga i en korg, och spara i en kartong över vintern, och göra äpplepajer... Det onda och det goda. Alla böcker i ett bibliotek är kanske inte heller så läsvärda? Jag tycker det är i alla fall lite spännande att finnas med här ute på kanten.

Andra bloggar om: bloggsfären, bringéus, blogga, samtid, internet, demokrati

Detaljer i kritiken om artikeln har blivit mig tillsända. Den ena granskaren var väldigt hård och den andra var mer konstruktiv - gav t.o.m. tips på referenser att läsa. Jättebra. Jag har inte haft någon som helst koll på amerikansk forskning, och det är naturligvis en jättebrist. Så, med start klockan 7 ägnade jag timmar åt att kratta i asfalt på bibliotektes databastjänster. Artiklar hittas, men är omöjliga att komma åt. I alla fall de man vill ha. Typiskt. 

Idag har det varit lite som en gång, Kusin K - du var med, när jag skulle köra bil i Göteborg, och alla enkelriktningspilar plötsligt pekade rakt emot mig. Tokigt det blir ibland... :-)

...idag än så länge, bara berättar att jag ska ut och göra datainsamling om en stund. Sedan baka en kaka för att fira att det här klippet haft 50 000 tittare på youtube. Hehe. Det är faktiskt jag som filmar. Och sedan är det rep inför gig på lördag, sedan träning och sedan den där kakan...

Så har jag hållit min första föreläsningen på lärarprogrammet. Det gick nog bra, men OJ vad nervös jag kände mig innan. Det är verkligen ett under - en nära på övernaturlig förmåga - som jag har; att kunna bära så extremt mycket oro. Hur gör jag egentligen? Hur lyckas jag samla på mig så mycket utan att explodera!

Det är bedövligt. Bloggen har inte sett ett träd på flera veckor snart. Tråkigt. 

jag är fortfarande trött efter träningen igår, och antagligen efter två pendlardagar också. igår; enbart tråkig dag. idag: 100 korta fåniga bifogade texter som kommit skickandes på mailen som ska läsas och följas upp på ett eller annat sätt. allt är tråkigt. jag vill bara åka till café och köpa semlor, men mitt fikasällskap har fått förhinder. åh vad tråkigt. tråkigt till och med att blogga.

Hej alla

Ursäkta att inlägget kommer så sent idag. Förstår att ni alla väntat med spänning; vad gör hon idag?? ;-)

T.ex. vad har hon på sig?
Jo, idag gick det i svart-vitt. Rutig blus (rutigt, det är det som gäller nu), randiga strumpor och kjol!

Och iförd ovanstående uniform, på stridslinjen mot gubbarna. Som vanligt. Nytt för idag var att jag halkat in i en grupp som ska jobba för/om bildning på högskolan. Lite diffust. Som förberedelse hade jag fångat lite tankar i flykten om bildningsbegreppet:

1) bildning är ett ganska irriterande begrepp, man förstår inte vad det betyder och varför man inte lika gärna kan prata om lärande och kunskap
2) 'obildad' ger om möjligt ännu värre vibbar. Så i ljuset av det föredrar man (jag) bildning. Hellre en bildad lärare än en obildad.
3) vad är distinktionen mellan lärande och bildning? Jag föreslår en liknande gränsdragning som vi inom vårt perspektiv (utvecklingspedagogik) gör mellan erfarande och erfarenhet. T.ex. bara för att man har erfarenhet av att besöka ett naturhistoriskt muséeum är det inte säkert att man erfarit något om naturhistoria. Man kanske istället har erfarit att museibyggnaden är stor och mäktig, att man inte får springa omkring och tjoa, att fikat är gott i cafeterian etc. Ens tidigare erfarenheter avgör vad man erfar. Att erfara är att se något som något. Så ungerfär kan man beskriva det.
Och kopplingen till bildning tänkte jag såhär: erfara = lära, erfarenhet = bildning. Alltså skulle det på musiklärarutbildningen vara bra om man fick göra massor av erfarenheter, t.ex. av att besöka konserter inom olika genrer, gå på konstutställningar, höra filmskapare disktuera knepiga filmer mm. för att åstadkomma bildade musiklärare.

Någon annan som har några tips om bildning? (förutom att läsa S-E Liedmans böcker i ämnet...orkar inte).

Så vari bestod kvinnokampen idag? Jo, den var så enkel som att överhuvudtaget våga öppna munnen och säga hur jag tänkte. När man sitter på ett sånt där möte är det så lätt att männen 'pöser över'. Man kan nästan inte tro att det skulle vara sant. Speciellt inte när det hela handlar om att vara bildad, eller att åstadkomma bildning. Pga att man inte tror att det finns går man på det.

Exempel:

Männen talar om distinktionen mellan 'den vise mannen' och 'den bildade mannen'.
I det läget är det lätt att känna att det är läge att tiga. Män ställer frågor som besvaras av män.
' - Jo, du vet, bildning, det är något helt annat än att ha massa kunskaper'.

'visst, visst' tänker jag 'du måste ha rätt', men sedan
'men nej, förresten, har inte jag läst hyllmeter om kunskapssyn, och märker nu att det finns kunskapssyn hos männen som att kunskap bara består av att minnas fakta, och att det är grymt onyanserat....
säg någonting...
här inne sitter de vise männen och de bildade männen, men faktiskt också den bildade tjejen.'
Bildad blir man genast bara genom att ikläda sig rollen som den som diskuterar bildning, och det GÖR jag ju faktiskt nu... 'kom igen, säg något'
och som från ingenstans
' - om kvinnan tar ordet nu: den kunskapssyn.... '

männen: skrattar!
' - du menar att det finns kvinnor som är bildade också, hahaha',

jag: skrattar inte!
jag fortsätter mitt resonemang. Och så var den kampen förd och nog vunnen för stunden. Mycket osynlig och tillsynes oviktig. Men ändå. Och tilläggas, garderas med, ska kanske att den här kampen pågår inuti. Jag tror inte någon upplevde att de kämpade mot mig. Men det hör väl också till.

---

Träffade en kollega idag också som jag inte sett sedan den bebloggade osloresan. Kollegan sa att osloresan kunde betraktas som tillfället då jag 'kom ut'. Jag frågad; 'kom ut som vad??'. Svaret blev 'kom ut som musikpedagogisk forskare'. :-) Ja, det kanske är det jag har gjort. Det kanske var därför som jag tog ordet på mötet.

Andra bloggar om: kvinnokamp, genus, jämställdhet, bildning