Vad är bloggbart?
Hej
Andra bloggar om: forskning, vardag, höst
Oj, vilken dag. Sammanfattningsvis kan man väl säga att allt som sker inte platsar att publicera på nätet. Det är onämnbart. Man får helt enkelt låta det passera. Jag tänker på Axel Schulman igen. Han skrev ju om all skit på sin blogg, och då blev bloggen som ett monster. Så vill vi inte ha det! Det får passera istället.
Det som går att nämna är att jag började med att baka en äpplekaka för att hylla de lärarna som jag skulle ut och filma idag. De har varit så inspirerande och bidragit med så mycket. Utan dem hade jag inte haft något att skriva om, och med andra ord inte kommit fram till 25%-seminariet och allt det där. I den metod jag jobbar med så är ju respondenterna också arbetskamrater på ett sätt. Det är de som 'äger' undersökningen som vi säger. Om jag skulle gå in och bestämma allt skulle det snarare bli ett experiment, och det är inte det jag gör. Man kan kalla det en utvecklingsstudie kanske? Hur som helst, jag bakade en kaka till dem. När jag kom till skolan, på lärarnas rast, var det ganska splittrat, som det faktiskt brukar vara i skolans värld. Rast är ett väldigt relativt begrepp där. Någon hann i bästa fall ta lite kaka på stående fot. Lektionen var välplanerad och vettig på alla sätt och vis, men av någon anledning blev det liksom ingen riktigt "närvaro". Det var som om både läraren och eleverna inte riktigt var med i situationen. Knepig känsla. Jag får kolla på filmen och analysera vad det var som hände. Jag kände samma sak i fredags. Att man kommer där med videokameran gör nog sitt till. Det blir inte som det brukar.
Jag har transkriberat film både igår och idag från förra veckans filmning, och det ska jag förska skriva något om nu. Det ska bli ett kapitel i vår bok om forskningsprojektet. Usch. Man får lägga alla tankar åt sidan och försöka bara vara en vanlig arbetare.
PS Det har blåst väldigt idag, glöm inte att njuta av löven innan de ramlat av och förmultnat.
Doktor till 25% - formella versionen
I den händelse att någon hittar hit som är genuint intresserad av själva forskandet, ska jag nu på denna seminariets- och kanelbullens dag, så kort som möjligt försöka ge en hint av vad jag egentligen pysslar med.
OBS OBS OBS
Observera att det jag skriver just här INTE har ambitionen av att vara vetenskapligt. Det är ett INFORMELLT förklarande av vad jag håller på med. Om någon läser här som verkligen vill veta mer skickar jag gärna texter, refernser mm. Jag skriver inga referenser här. Detta är en blogg och ingen vetenskaplig tidskrift.
OBS OBS OBS
Typ av avhandling: Sammanläggningsavhandling = 3-4 artiklar + en sk "kappa" som är en sammanbindande text mellan artiklarna som skrivs i slutet av projektet.
Anställd för att doktorera i: Musikpedagogik, eller egentligen Estetiska uttrycksformer med intriktning mot utbildningsvetenskap.
Förslag på titel på mitt arbete: Musikundervisning i förskolan med utvecklingspedagogiska förtecken
Teoretiskt perspektiv: Variationsteori, som är en utveckling av mera kända Fenomenografin.
Med några få ord kan variationsteori beskrivas som en teori om hur lärande går till. Lärande är urskiljning, att se något såsom något. Det man kan urskilja är det som varierar. Lärande är alltid lärande av eller om något speciellt. Detta "vad" i lärandet kallas Lärandets objekt. Lärarens uppgift i en målstyrd verksamhet (som skolan eller förskolan) är att låta de kritiska aspekterna av aktuellt lärandeobjekt variera på ett systematiskt sätt. Om man t.ex. ska lära någon vad mängden 3 är (tänk grundläggande matematik i förskolan) så handlar det alltså om att kunna (ur)skilja 3 från t.ex. 2 och 4. Vi börjar kanske med att visa en hög med 2 russin, en med 3 och en med 4. Allt är små högar med russin, men antal russin varierar! Vi behöver också visa att 3 inte behöver bestå av russin. Vi kan lika gärna ta 3 nötter, 3 elefanter eller 3 motorcyklar. Den kritiska aspekter av 3 är antalet, och inte t.ex. materialet.
Metod: Learning study. Detta är en asiatiskt inspirerad modell som härör från hur lärare i Kina (och/eller Japan? minns inte nu) fortbildar sig. Principen är enkel; lärare planerar en lektion tillsammans kring ett speciellt innehåll, en lärare håller lektionen, de andra observerar, lärarna utvärderar lektionen efteråt och frågar sig vad eleverna har lärt sig, planeringen revideras, lektionen hålls på nytt för en ny grupp elever, förhoppningsvis har den utvecklade undervisningen gjort att eleverna lärt sig mer om det som var tänkt att de skulle lära sig, lärarna sammanfattar och offentliggör sitt resultat. För att se vad eleverna lär sig används test. Deras förståelse för något testas före och efter lektionen. Den här modellen för lärarfortbildning kallas för Lesson study. En Learning study är i princip samma sak, men med i planeringen och utvärderingen finns en forskare med variationsteoretiskt perspektiv.
Om vad och med vilka: Jag har än så länge gjort en Learning study. Den har titeln; Learning to listen. Jag har arbetat med ett gäng bestående av en förskollärare, en fritidspedagog och en grundskkollärare som har en barngrupp med 6-8-åringar. Lärandeobjektet i lektionerna var, som titeln antyder, att barnen skulle utveckla sitt lyssnande. Mer precist handlade det om att få dem att kunna urskilja delar i ett musikstycke; musikens form. Typ som att höra skillnad på vers, refräng och stick i en poplåt, men i det här fallet var det klassisk musik.
Framtiden: Jag ska fortsätta med samma teori och samma metod, och även med musiklyssning som tema, men jag ska finslipa på detta med lärandeobjektet och de kritiska aspekterna. Allt för att barnen ska kunna lära sig något generellt som de har glädje av i framtiden, även bortom den lektion som jag forskningsmässigt kommer att studera, och även för att pedagogerna ska lära sig hur de kan hjälpa barn att lära sig på ett så tydligt sätt som möjligt. Många barn lär sig en massa oavsett hur tokig skolan än är, men kanske det är de som just nu lär sig minst som kommer att vara de som har glädje av detta allra mest.
Det handlar alltså om att utveckla lärares undervisningsskicklighet. Utgångspunkten är att inte fokusera någon särskild metod för lärande, utan vad det är man egentligen försöker lära ut.
Frågor? Lämna mer än gärna en kommentar.
Andra bloggar om: forskning
OBS OBS OBS
Observera att det jag skriver just här INTE har ambitionen av att vara vetenskapligt. Det är ett INFORMELLT förklarande av vad jag håller på med. Om någon läser här som verkligen vill veta mer skickar jag gärna texter, refernser mm. Jag skriver inga referenser här. Detta är en blogg och ingen vetenskaplig tidskrift.
OBS OBS OBS
Typ av avhandling: Sammanläggningsavhandling = 3-4 artiklar + en sk "kappa" som är en sammanbindande text mellan artiklarna som skrivs i slutet av projektet.
Anställd för att doktorera i: Musikpedagogik, eller egentligen Estetiska uttrycksformer med intriktning mot utbildningsvetenskap.
Förslag på titel på mitt arbete: Musikundervisning i förskolan med utvecklingspedagogiska förtecken
Teoretiskt perspektiv: Variationsteori, som är en utveckling av mera kända Fenomenografin.
Med några få ord kan variationsteori beskrivas som en teori om hur lärande går till. Lärande är urskiljning, att se något såsom något. Det man kan urskilja är det som varierar. Lärande är alltid lärande av eller om något speciellt. Detta "vad" i lärandet kallas Lärandets objekt. Lärarens uppgift i en målstyrd verksamhet (som skolan eller förskolan) är att låta de kritiska aspekterna av aktuellt lärandeobjekt variera på ett systematiskt sätt. Om man t.ex. ska lära någon vad mängden 3 är (tänk grundläggande matematik i förskolan) så handlar det alltså om att kunna (ur)skilja 3 från t.ex. 2 och 4. Vi börjar kanske med att visa en hög med 2 russin, en med 3 och en med 4. Allt är små högar med russin, men antal russin varierar! Vi behöver också visa att 3 inte behöver bestå av russin. Vi kan lika gärna ta 3 nötter, 3 elefanter eller 3 motorcyklar. Den kritiska aspekter av 3 är antalet, och inte t.ex. materialet.
Metod: Learning study. Detta är en asiatiskt inspirerad modell som härör från hur lärare i Kina (och/eller Japan? minns inte nu) fortbildar sig. Principen är enkel; lärare planerar en lektion tillsammans kring ett speciellt innehåll, en lärare håller lektionen, de andra observerar, lärarna utvärderar lektionen efteråt och frågar sig vad eleverna har lärt sig, planeringen revideras, lektionen hålls på nytt för en ny grupp elever, förhoppningsvis har den utvecklade undervisningen gjort att eleverna lärt sig mer om det som var tänkt att de skulle lära sig, lärarna sammanfattar och offentliggör sitt resultat. För att se vad eleverna lär sig används test. Deras förståelse för något testas före och efter lektionen. Den här modellen för lärarfortbildning kallas för Lesson study. En Learning study är i princip samma sak, men med i planeringen och utvärderingen finns en forskare med variationsteoretiskt perspektiv.
Om vad och med vilka: Jag har än så länge gjort en Learning study. Den har titeln; Learning to listen. Jag har arbetat med ett gäng bestående av en förskollärare, en fritidspedagog och en grundskkollärare som har en barngrupp med 6-8-åringar. Lärandeobjektet i lektionerna var, som titeln antyder, att barnen skulle utveckla sitt lyssnande. Mer precist handlade det om att få dem att kunna urskilja delar i ett musikstycke; musikens form. Typ som att höra skillnad på vers, refräng och stick i en poplåt, men i det här fallet var det klassisk musik.
Framtiden: Jag ska fortsätta med samma teori och samma metod, och även med musiklyssning som tema, men jag ska finslipa på detta med lärandeobjektet och de kritiska aspekterna. Allt för att barnen ska kunna lära sig något generellt som de har glädje av i framtiden, även bortom den lektion som jag forskningsmässigt kommer att studera, och även för att pedagogerna ska lära sig hur de kan hjälpa barn att lära sig på ett så tydligt sätt som möjligt. Många barn lär sig en massa oavsett hur tokig skolan än är, men kanske det är de som just nu lär sig minst som kommer att vara de som har glädje av detta allra mest.
Det handlar alltså om att utveckla lärares undervisningsskicklighet. Utgångspunkten är att inte fokusera någon särskild metod för lärande, utan vad det är man egentligen försöker lära ut.
Frågor? Lämna mer än gärna en kommentar.
Andra bloggar om: forskning
Doktorandens klagan
Suck och hej
Imorgon är det dags för det där seminariet. Undrar om det kan vara källan till alla dessa krämpor; huvudvärk, magont, illamående, you name it...
Säga vad man vill om forskning, men det verkar inte vara en primär källa till välbefinnande.
Var annars idag på ett hyfsat trevligt seminarium. Ett projekt presenterades om grupparbeten på högskoleutbildningar. Viktigt. Det är lätt att säga att storföreläsningar är förlegat, och att allt löser sig bara studenterna får sätta sig i smågrupper. Men! Se upp, då startar genast processer av konstituerande av kön, makt, diskurs och en hel del annat... det finns risk att lärandeobjektet hamnar i skymundan. Således, ett forksningsprojekt som verkar angeläget och intressant.
Plötsligt känns det som en varm filt läggs över mina axlar! Jag sitter i TV soffan. Maken är i köket och kokar gröt. TV'n står på. Jag hör Linda Isacssons stämma i vardagsrummet - BONDE SÖKER FRU HAR BÖRJAT IGEN. Jag trodde inte att det skulle kännas SÅ BRA. Men just nu gjorde det faktiskt det. Måste avbryta för att kolla!
Glöm inte att göra personlighetstestet nedan!
Andra bloggar om: forksning, stress, bonde
Datainsamling
Snällt stillar den vår rastlöshet en stund (jmf fikastund) skriver Kusin K i en kommentar om att hålla till vid datorn.
Så här kommer nu en liten fikastund. En lycklig sådan.
Efter nio långa hemstudiedagar har doktoranden äntligen kommit ut i "verkligheten" och samlat in lite data idag. Jag var på en skola och filmade en lektion där de skulle utveckla barns medvetenhet om rörelse. Åh vad de gjorde det bra. Jag är så imponerad av pedagogerna. Det kanske jag inte ska vara som forskare, men jag är också människa, och ser, förutom det som ligger i mitt forskningsintresse, att två lärare lyckades hålla ordning på 30 sjuåringar som leker apor! Och barnen fick verkligen chans att lära sig något mitt i allt detta - inte bara glädjas åt att använda kroppen. Varför? Mellan övningarna stannade lärarna upp och pratade med barnen om HUR de rörde sig. De tittade på några i taget och pratade om vad som hände och hur det såg ut. sedan flödade lektionen vidare. Övningarna var också upplagda kring något slags tema, nämligen kontrast, t.ex mellan att röra sig snabbt och långsamt, glatt och sorgset, indviduellt och i grupp. Det som kontrasteras är det som urskiljs, enligt mitt teoretiska perspektiv. Ett grundläggande exempel är att om alla människor var lika långa så skulle vi inte lägga märke till 'längd', den egenskapen skulle så att säga försvinna, även om människor faktiskt fortfarande skuklle ha en viss längd. Genom att lyssna på snabb och långsam musik t.ex., och göras uppmärksamma på det (genom t.ex. frågor) kan vi läras oss om begreppet tempo.
Ja, och så skiner solen utanför och i eftermiddag kommer en pianoelev och i kylen står god mat som det bara är att värma. Enda smolket i bägaren är
1) Min man är bortrest
2) På torsdag ska det opponeras på de första 25 procenten av min avhandling. Detta kostar en hel del magont. Usch, det är en oförutsägbar händelse vilket aldrig är roligt. Jag vet inte hur jag kommer kunna hantera det, vilket gör mig nervös.
Kram på er alla underbara läsare (ja, ni är faktisktk mer än 1...det ser jag i min statistik)
Slut på "fikastunden"
Go back to work!
Så här kommer nu en liten fikastund. En lycklig sådan.
Efter nio långa hemstudiedagar har doktoranden äntligen kommit ut i "verkligheten" och samlat in lite data idag. Jag var på en skola och filmade en lektion där de skulle utveckla barns medvetenhet om rörelse. Åh vad de gjorde det bra. Jag är så imponerad av pedagogerna. Det kanske jag inte ska vara som forskare, men jag är också människa, och ser, förutom det som ligger i mitt forskningsintresse, att två lärare lyckades hålla ordning på 30 sjuåringar som leker apor! Och barnen fick verkligen chans att lära sig något mitt i allt detta - inte bara glädjas åt att använda kroppen. Varför? Mellan övningarna stannade lärarna upp och pratade med barnen om HUR de rörde sig. De tittade på några i taget och pratade om vad som hände och hur det såg ut. sedan flödade lektionen vidare. Övningarna var också upplagda kring något slags tema, nämligen kontrast, t.ex mellan att röra sig snabbt och långsamt, glatt och sorgset, indviduellt och i grupp. Det som kontrasteras är det som urskiljs, enligt mitt teoretiska perspektiv. Ett grundläggande exempel är att om alla människor var lika långa så skulle vi inte lägga märke till 'längd', den egenskapen skulle så att säga försvinna, även om människor faktiskt fortfarande skuklle ha en viss längd. Genom att lyssna på snabb och långsam musik t.ex., och göras uppmärksamma på det (genom t.ex. frågor) kan vi läras oss om begreppet tempo.
Ja, och så skiner solen utanför och i eftermiddag kommer en pianoelev och i kylen står god mat som det bara är att värma. Enda smolket i bägaren är
1) Min man är bortrest
2) På torsdag ska det opponeras på de första 25 procenten av min avhandling. Detta kostar en hel del magont. Usch, det är en oförutsägbar händelse vilket aldrig är roligt. Jag vet inte hur jag kommer kunna hantera det, vilket gör mig nervös.
Kram på er alla underbara läsare (ja, ni är faktisktk mer än 1...det ser jag i min statistik)
Slut på "fikastunden"
Go back to work!
Delta eller inte delta
Hej och godmorgon
Kl. är inte mer än 8:25 och jag har redan fullföljt ett kapitel om forskningsetik i en bok som handlar om att utforska barns erfarenheter.
Det man ska beakta som forskare är detta:
Barns rätt till omsorg
Barns rätt till skydd från skada/fara
Barns rätt till försörjning (mat mm...)
Barns rätt att uttrycka sin åsikt och att bli lyssnad på
samt:
Syftet med forskningen ska vara något som gynnar barn
Metoderna ska designas så att de inte plågar/stressar barnen som deltar
Barn ska få delta frivilligt, vara fria att avbryta, bestämma gränser för sin offentlighet och få bidra med idéer till forskningens agenda och process
Jaha, det här låter hyfsat enkelt och självklart tycker jag. Men är man barn så är man. Förresten, när är man barn? När blir man vuxen? Ok, säg att du är barn och har möjlighet att säga "nej, jag vill inte vara med", är det då säkert att man ändå KAN säga nej? Det talas ju till och med om att vuxna inte kan säga nej.
Som forskare tror jag verkligen att man får tänka på forskningen i ett större perspektiv också, förutom det lilla barnets (för att inte lägga allt ansvar på det; typ "du sa att du ville vara med, skyll dig själv"). Gynnar forskningen barn? Kan det jag gör bidra med någon värdefull kunskap? Det borde vara självklart, men ofta tror jag att forskare ingår i något större sammanhang och är långt ifrån själva initieringen av att få forska om just detta. Själv forskar jag i pedagogik och tänker att om det inte hade funnits pedagogisk forskning hade kanske skolan sätt lika dan ut som för 100 år sedan, och det hade vl ingen önskat? (Eller hade den det? Det kanske inte alls är forksning som driver utvecklingen framåt, utan något annat?).
En morgonreflektion.
Vore kul att komma i kontakt med andra forskares lösa funderingar. Finns ni där ute??? Blogga ni med vet ja.
Kram
