En avstickare ut i stora bloggvärlden

Den här bloggen har tre huvudsakliga teman

1) in/bak-sidan av en ung och oerfaren blivande forskare som trevar sig fram och försöker förstå en ny kultur. inte så avanserat om själva forskningen, mer om känslorna runt omkring. för att: jag önskar att det fanns andra / flera sådana här bloggar att kolla in på rasterna, speciellt när man sitter själv. så någon måste va först tänkte jag, tyvärr verkar jag fortfarande vara ensam i denna något smala fåra. Precis som andra tycker det är kul att kolla på vad andra har valt att ha för läppstift på sig skulle jag tycka det var kul att höra hur många sidor någon annan har läst, om någon har börjat en rolig kurs, om någon kommit på någon bright idé för att få sin analys att lyfta, etc.

2) världen betraktad genom träd, ett intresse som slumpvis ploppat upp, och som jag tycker passar ganska bra in på en blogg. En travesti på dagens outfit är dagens träd, men tyvärr blir det inte riktigt dagens träd, kanske snarare veckans.

3) kvasiviktiga kommentarer om, i första hand musiktvprogram som melodifestivalen och idol - de mest lästa inläggen ;-)

Några gånger har jag drabbats av bloggexistensiella kriser, och det är när någon jag känner plötsligt kommer fram/ ringer upp och säger; nu har jag läst din blogg. Hjärtat slår några frivolter, för plötsligt inser jag att väldigt många av mina tankar har jag publicerat här i mitt lilla hörn av internet. Och allt står och står kvar. Och allt kan läsas av PRECIS VEM SOM HELST. Allt från vänner och släkt, gamla elever, kollegor, eventuella ovänner??, och till och med Ebba von Sydow. Hon har ju varit här och kommenterat som någon kanske minns ;-). Så om någon säger - jag har läst din blogg - då är det som om överjaget plötsligt gör en hastig utzoomning, och jag ser; där står ju jag! Varför har jag lagt ut allt det där? Vem trodde jag att jag var egentligen??

Hur som helst, för det mesta känns det bra. Någon gång har det känts riktigt riktigt tråkigt och obehagligt. Men för det mesta bra. Bloggen är en rolig grej. Min forskningstid tecknas ner här. Det är lite som ett konstprojekt. En närläsning av mig själv (eller, som ni säkert inser, en väldigt liten DEL av mig, allt hamnar naturligtvis inte här!!) MEN, frågan är hur det kändes för Bringéus idag, när han blev uppsagd från jobbet för att företaget fick nys om att han hade en 'olämplig' blogg. Det kunde skada dem. Vad han gav uttryck för på sin privata blogg. Läs en initierad kommentar här om du vill bli lite insatt.

Scary. Som sagt, lika bestämt som en tidning eller någon annan gammaldags media, men ingen ansvarig utgivare, ingen granskning, inga gränser, inga regler, ingen moral? Klart det är knäppt med bloggar. Och det är skitknäppt med tonårstjejer som lägger ut SIG SJÄLVA halvnakna på facebook. Och med mördare som lägger ut sina brott på youtube. Men det är extremt demokratiskt också. Varför är det bara någon fet experttyckare på expressen som ska få publicera vilka låtar som är bäst och sämst i melodifestivalen? När jag kan göra det bättre :-). Nja, kanske inte så kraftfullt exempel. Tänk istället band som kan skippa skivbolagen och lansera sig på myspace. Det är som att ställa sig under ett äppleträd och skaka stammen. Det bara öser ner; halvrutten och helfin frukt. En del får man i huvudet och en del kan man plocka upp och käka, och lägga i en korg, och spara i en kartong över vintern, och göra äpplepajer... Det onda och det goda. Alla böcker i ett bibliotek är kanske inte heller så läsvärda? Jag tycker det är i alla fall lite spännande att finnas med här ute på kanten.

Andra bloggar om: , , , , ,

Kommentarer
Postat av: Johan

Bringéus borde ha tänkt sig lite för, men samtidigt är nog vi människor i regel korkade och det som står i tidningarna är det som oftast gäller och det köps av allmänheten. Tidningarna bestämmer vad vi ska se på tv, vilka vi skall tycka om och vilka som har kriser, som vi naturligtvis måste läsa om och bevaka. CAROLA - är ju i fara nu om hon inte går till Globen - vad kan vi skriva om henne idag?

Vi läser och påverkas. Frågan är varför man inte reagerar starkare. Bryr vi oss?

2008-03-07 @ 12:33:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0